Tankebyggnader

Bästa boktipsen

2012-03-08T01:00:00.000+01:00

Av Isac

Något jag verkligen uppskattar i livet är riktigt bra böcker. Böcker som ger viktiga kunskaper och ger dig nya perspektiv på livet. Därför tänkte jag rekommendera några av de bästa böckerna jag läst. Jag skulle vilja påstå att dessa böcker är så bra att de är obligatoriska att läsa i livets skola. Du kanske inte gillar att läsa men jag uppmanar dig verkligen att läsa dessa böcker någon gång.

Guds smugglare
För dig som vill bli inspirerad att våga lita på Gud och vill se mirakel

Den oemotståndliga revolutionen
Ger dig antagligen en helt ny syn på det kristna livet

I Fransiskus fotspår
Kommer ge dig många insikter om det kristna livet

En fri röst
En oerhört gripande sann historia om en Somalisk kvinna

Brev från en skeptiker
Ger dig svar på många frågor om kristendom och allt runt det

Kristen på goda grunder
Som ovan fast lite mer avancerad

Bibeln
Din livsguide

Trevlig läsning! :D

Glädje2012-03-07T01:00:00.001+01:00


Av Isac

Bibeln talar ofta om att vi ska vara glada. Att en egenskap som är ett kännetecken för en kristen är ett man är glad. Här kommer några bibelställen.

Ps 1:1-2
 1Lycklig den som inte följer de gudlösa,
inte går syndares väg
eller sitter bland hädare
2utan har sin lust i Herrens lag
och läser den dag och natt.

Gal 5:22
22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning. Mot sådant vänder sig inte lagen. 

Fil 4:4
Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. 

En av mina förebilder, Franciskus av Assisi var en mästare på att vara glad. Han kunde typ börja dansa och hoppa av glädje när han såg en fjäril. Och en gång ringde han i stadens kyrkklocka mitt i natten för att han ville uppmärksamma alla sovande människor om hur otroligt vacker månen var denna natt. Han kunde också se glädje i motgångar och såg det som prövningar då han fick tillfälle att visa sin tillgivenhet till Gud även i livets svåra stunder.

Jag har inte kommit så långt att jag kan glädja mig i motgångar men jag har börjat fundera lite på det i alla fall, det är ju en början. För tänk om man som Fraciskus kunde vara glad så ofta. Det hade ju varit nice att vara glad mycket.  Men samtidigt ska det ju finnas plats för sorg och ilska och liknande men i huvudsak så bör vi vara glada.

Igår gick jag upp innan kl 6 efter att ha lagt mig sent. 10 minuter senare var jag, utan att äta frukost innan, tvungen att cykla 8 km för att komma hem från mitt sovande nattjobb, för att sedan börja mitt dagjobb kl 8. Men trots att jag var trött, hungrig, frös och bara ville komma hem och sova så försökta jag ändå finna glädjen. Och jag fann den. Himlen var nämligen väldigt vacker denna morgon. Närmast horisonten var den ljusorange och klar och ovanför det låg ett tjockt rosa och grått molntäcke. Det var väldigt vackert och jag kunde känna en glädje i hela kroppen av att få njuta av vår vackra natur som Gud har skapat till oss. 

Så försök hitta de små glädjeämnena i livet. De finns överallt, det gäller bara att bli medveten om dem.

Att läsa Bibeln

2012-03-06T01:00:00.000+01:00

Av: Isac

På bilden ovan ser ni en fiskgjuse. Denna fågel har en mycket speciell jaktmetod.

Först flyger den lugnt runt och spanar ner i vattnet efter fisk
Den upptäcker en fisk, stannar upp i luften och flaxar som en galning för att kunna vara kvar på samma plats i luften och vara blixtstilla med huvudet för att kunna fokusera 100% på fiskens position
Sen dyker den
Sen fångar den fisken och njuter av den

För några dagar sedan var jag på en föreläsning om hur man kan läsa Bibeln. Föreläsaren jämförde bibelläsningen med fiskgjusens jaktmetod.

(Läsa) Först läser vi Bibeln för att leta efter något vi fastnar för.
(Fundera) När någon vers eller stycke har fångat vår uppmärksamhet, stannar vi upp och är blixtstilla för att fokusera på ordet och vad det kan betyda för just mig/oss. Men liksom fiskgjusen måste kämpa för att hålla sig i position måste även vi anstränga oss för att hålla tankarna i styr, koncentrera oss på ordet och dess innebörd för oss.
(Bedja) Sen ber vi till Gud angående det vi har läst och reflekterat över
(Beundra) Var stilla inför Gud. Vänta på Herren. Ta emot allt Gud vill ge dig. Kanske Gud ger dig en insikt eller kunskap.

Man behöver inte gå strikt från 1 till 2, 2 till 3 osv, utan man kan gå lite fram och tillbaka. Att läsa Bibeln ska vara som en dans, inte som en militärmarsch.

Ofta tror jag man läser Bibeln och sen är man nöjd. Men om man gör enligt ovan så får man ut så mycket mer av läsningen. Det blir inte bara läsning utan även att man lyssnar på Guds ord som det faktiskt är och ger respons till Gud genom att fundera på det om be om det. Och förhoppningsvis har Guds ord på något sätt förändrat oss.

Uppmuntra varandra varje dag

2012-03-05T01:00:00.001+01:00

När jag läste i Hebreerbrevet 3 idag påmindes jag om en viktig sak:

12Se till, bröder, att ingen av er är ond och trolös i sitt hjärta och avfaller från den levande Guden. 13Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga i dag, så att ingen av er låter sig förledas av synden och förhärdar sig. 14Ty vi har del i Kristus om vi ända till slutet orubbligt håller oss till samma grundval som i början.

Det som jag fastnade för i texten var att vi ska uppmuntra varandra varje dag. Det är något jag är dålig på överlag. Förr berömde jag väldigt sällan folk eftersom jag hade så höga krav på mig själv och därmed hade höga krav på andra också, och fann sällan handlingar storartade nog att berömmas. Men jag har mer och mer insett hur viktigt det är att berömma varandra och uppskatta varandra. Livet tillsammans blir så mycket trevligare då.

Vi kanske ibland har svårt att ge uppmuntrande ord men varför ska det vara så? Det borde ju vara något naturligt och positivt i umgänget med andra människor. Jag ska försöka bättra mig i alla fall. Det kan ju aldrig vara negativt att ärligt uttrycka sin uppskattning till någon.

Sen kan det ibland vara svårt att ta emot uppskattande ord. Men egentligen är det hur lätt som helst. Det är bara att säga tack, bjuda på ett leende och ta åt sig av de positiva orden och vara glad.

Det vanligaste är ju att man berömmer någon när den har gjort någon speciell prestation, och självklart ska man berömma sådana saker. Men ibland kan man ge små uppmuntringar i vardagen över saker som kanske inte verkar så anmärkningsvärda.

"Tack för att du alltid lyssnar på mig"
"Tack för att du är min vän"
"Jag vill bara säga att du är väldigt viktig för mig och jag vet många andra i din närhet som ser upp till dig och det du gör i ditt liv"
"Bra kämpat med studierna/jobbet idag"
"Jag uppskattar och är inspirerad av din generositet/ödmjukhet/tålamod/glädje...
"Glöm inte att Gud älskar dig precis som du är, du är en perfekt skapelse i hans ögon"
"Jag ser hur du kämpar med svårigheter i ditt liv Gud ser det och är stolt över att du kämpar på så bra"
"Jag ska be för att du får en bra dag idag"
"Gud går vid din sida, varje dag, varje timme, varje sekund, Han är alltid med dig"
"Vi tillhör Guds stora familj och en dag ska vi stå där som lyckliga segrare"
"I himlen kommer allt vara perfekt, se mot himlen de dagar livet är tufft"

Vi som är kristna får heller inte glömma bort det stora uppdrag och den stora kraft vi har gemensamt genom vår gemensamma tro på Jesus. Så jag tror det är viktigt att påminna oss om Guds kärlek och löftet om Himlen. Då tror jag det blir lättare att tillsammans kämpa för Guds Rike.

Att analysera sönder sitt liv.

2012-03-04T00:25:00.000+01:00

Om ni inte redan har märkt det så tänker jag väldigt mycket. Väldigt ofta varje dag reflekterar jag över mina handlingar om jag gjorde det godaste valet eller inte. I längden kan detta bli ganska jobbigt, eftersom man har någon slags underliggande oro över att man inte gör rätt.

I höstas fokuserade jag på att hinna med så mycket som möjligt och vara supereffektiv i allt jag gjorde. Men det satte sina spår och jag orkade inte med det höga tempot så nu har jag lugnat ner mig lite. Nyligen läste jag om att man inte ska eftersträva effektivitet och ha höga ambitioner. Så då tog jag en dag då jag typ inte gjorde något just för att testa att vara ineffektiv och inte ha så höga krav på att prestera något under dagen. Men det kändes inte helt bra att bara ta det lugnt.

Jag läste sen i boken "om kristet motstånd" att man inte ska glömma att reflektera över sina handlingar. Några minuter om dagen tyckte författaren var lagom för att rannsaka sina handlingar och människomöten som hade hänt under dagen. Ha! Några minuter om dagen. Jag går runt och reflekterar över sånt hela dagarna känns det som. Nä nu får det räcka. Nu ska jag bara vara och leva lite som jag känner för ett tag så får vi se hur det går.

Jag vet inte hur du är. Kanske sönderanalyserar du ditt liv, då kanske du som jag ska försöka slappna av lite. Kanske reflekterar du inte alls över dina handlingar, i så fall kanske du ska börja lite grann med det i alla fall.

Ödmjukhet

2012-03-03T01:00:00.000+01:00

Av: Isac

En sak som jag känner att jag ständigt måste jobba med är ödmjukheten. Igår var en sån dag som Gud tydligt påminde mig om detta.

Dagen började med om att jag läste på frikyrkobloggen på na.se där en person i kommentarerna till ett inlägg beskrev hur han kände sig dömd av frikyrkomänniskor. Jag bad Gud om att jag skulle hitta stället i bibeln där Jesus säger att vi inte ska döma varandra, och självklart hamnar jag direkt på den sidan när jag öppnar bibeln och min blick landar direkt på "Döm inte".

En stund senare har min dagliga bibelläsning, jag har nyss börjat med Titusbrevet. Efter några raders läsning fastnar jag på att en församlingsledare inte ska vara självgod.

Några timmar senare läser jag i boken "Kristet motstånd" och dagens avsnitt handlar självklart om ödmjukhet. Så i och med det visste jag att Gud ville att jag skulle skriva om ödmjukhet/självgodhet/dömande i detta blogginlägg.

Ödmjukhet verkar vara svårt att definiera. Men här är några tankar om det.

Ödmjukheten behöver inte hävda sig själv, tex. i en diskussion måste jag inte hela tiden vara den som säger det klokaste och vinner diskussionen utan jag kan glädja mig om någon annan säger något klokt.
Ödmjukheten söker inte ständig bekräftelse av andra människor
Ödmjukheten behöver inte upphöja sina egna prestationer
Motsats till ödmjukhet är högmod.
Högmodet tror att den är bättre än andra och dömer andra och deras gärningar.
Högmodet klarar sig själv och behöver inte hjälp.

Några personer jag har träffat har visat på stor ödmjukhet.

En person visade sig vara högste chef på en stor välgörenhetsorganisation, men det var inte något som denna person sa direkt utan det kom fram efter att jag känt personen ett tag.
En person visade sig vara utbildad lärare, ingenjör, överläkare, publicerat hundratals vetenskapliga artiklar och bäst i Sverige på sitt expertisområde inom medicin. Men det var inte förrän efter att jag varit bekant med denna man i ett år som han berättade allt detta.
En person visade sig vara bäst i Sverige på sin idrott men det tog också lång tid innan jag fick reda på det.

Själv känner jag ibland ett behov av att visa upp mina meriter och bedrifter för att imponera på andra och få bekräftelse. På senare tid har detta behov minskat eftersom jag har blivit medveten om det och försökt jobba bort det. Men ibland dyker känslorna upp igen. Samtidigt tycker att det ibland kan vara bra att berätta om något bra man gjort. Men då tycker jag att syftet ska vara att lära andra något, inspirera eller helt enkelt bara bjuda på en av sina livshistorier för att lära känna varandra. Men syftet ska alltså helst inte vara att upphöja sig själv.

Sen har jag tidigare haft lätt att döma människor för att de inte gör tillräckligt åt t.ex. världens lidande. Dessa tankar dyker också upp ibland men då måste jag påminna mig om att jag inte känner dessa människor nog för att kunna döma dem. De finns säkert saker de gör, eller saker som har hänt i deras liv som jag inte vet om och har därför inte rätt att döma. Jag måste intala mig själv att jag inte är bättre än någon och att jag har massa brister.

Det här med ödmjukhet tycker jag är svårt men livet är långt så jag har tid att bättra mig.

What would Jesus do?

2012-03-02T01:00:00.001+01:00

Av: Isac

Vill först bara säga att gårdagens inlägg fick en hel del kommentarer som kan vara värda att läsa.

Men nu till dagens historia:
Det var en gång en ung man som flyttade till en lägenhet. En dag korsades den unge mannens livsväg av en äldre man. Den unge mannen hjälpte den äldre lite grann ibland men ville helst inte ha den äldre i sin lägenhet för mycket för att den kanske skulle lukta rök då (den äldre rökte mycket), och den äldres kompisar kanske skulle invadera lägenheten.

En dag bad den äldre om hjälp. Den unge mannen var inte så sugen på att hjälpa just då men gjorde det ändå för att vara snäll. Men den unge mådde inte bra av att hjälpa på det sättet för det stred mot hans moral. Så den unge ville inte hjälpa den äldre på det sättet mer. Men ville hjälpa till på andra sätt. Den unge funderade på hur han skulle göra. Skulle han kanske köpa en gåva till den äldre, eller kanske ge bort en Bibel (den unge var nämligen kristen). Den unge försökte leta i en bok efter en händelse då Fransiscus gav bort en Bibel till en fattig. Den unge hittade inte den händelsen i boken. Istället somnade han.

Ett tag efter han vaknat började han be till Gud om vägledning hur han skulle behandla den äldre. Den unge sa till Gud: om du vill att jag ska ge bort Bibeln så vill jag att du ger mig ett tecken. Om jag slumpmässigt öppnar boken och hamnar på sidan där Frasiscus ger bort Bibeln, då ska jag också ge bort Bibeln. Den unge öppnade boken slumpmässigt och hamnade på en sida som beskriver en viktig episod i Fransiscus liv. Fransiscus var nämligen äcklad av människor som var leprasjuka. Men Fransiscus som hade börjat vandra med Gud insåg att dessa känslor inte var enligt Guds vilja. Så en dag när han såg en leprasjuk bad han Gud om hjälp. Och vet ni vad Fransiscus gjorde.. Han gick fram till den sjuke och kysste honom, även att denna sjukdom var mycket smittsam. Från den dagen sen så levde Fransiscus och hans munkkompisar med leprasjuka och kallade dem sina bröder. Direkt efter denna händelse (alltså någon sida senare) dök historien om när Fransiscus gav bort Bibeln fram också.

Den unge blev blev generad och kände sig tagen på bar gärning. Han visste direkt vad Gud ville säga honom med detta. Den unge insåg att han i sitt hjärta hade stängt sin lägenhet för den äldre istället för att älska honom och vara gästfri. Dessutom umgicks ju Jesus med fattiga, tiggare, prostituerade, tullindrivare, ja alla som samhället såg ner på. Den unge mannen som hade Jesus som förebild tog snabbt ett drastiskt beslut som hade varit otänkbart bara några minuter tidigare. Han skulle bjuda den äldre på middag i sin lägenhet.

Den äldre tackade av förståeliga omständigheter nej till middagen men den äldre insåg nu att den yngre verkligen brydde sig om honom på riktigt. Detta resulterade i att männen snabbt blev väldigt bra kompisar och den yngre känner att han kommer att hjälpa den äldre med väldigt viktiga saker i framtiden.

En sak som den unge vill att du funderar på är om du, ja just du, har för fin lägenhet/inredning eller för mycket dyrbart i ditt hem eller för hög status för att kunna bjuda hem t.ex. en uteliggare på middag? (Den äldre är i historien inte en uteliggare, även om det kanske verkar så, bara så att ni vet)

Utsätter Gud oss för lidande?

2012-03-01T01:00:00.001+01:00

Isac här. Fick en kommentar på inlägget Min syn på pengar av min medbloggare Pernilla som löd:

Väldigt bra Isac! Tack för att du var så självutlämnande!

Men en sak reagerade jag på:
"Jag kan säga att ökningarna till 810, 1500 och 2300 var tuffa men de berodde delvis på att jag mådde så dåligt och jag sa till Gud att jag kunde göra vad som helst för att min axelskada skulle bli bättre så jag gjorde förändringar i mitt liv till ett mindre egoistiskt."

Jag tror inte Gud låter oss lida med en orsak. Jag tror att lidande är lidande och att Gud inte vill lidande.

Vi får diskutera det nån gång...

Jag tänkte svara på det och ni (speciellt Pernilla) får gärna ge sin syn på saken. Jag vet inte vad som är rätt men jag tror det jag tror sen är jag beredd att lyssna på andras argument.

I Josb bok i Bibeln kan man läsa om Job som fick utstå väldigt mycket lidande. Det var inte Gud som utsatte Job för det men Gud tillät frestaren (Satan) att utsätta Job för jobbiga saker. Gud tillät det för att testa om Job höll sig till Gud även när livet var tungt. Och det gjorde Job om jag minns det rätt.

Så jag tror att Gud tillåter oss att lida för att testa oss. Obs, det är inte Gud som utsätter oss utan Han bara tillåter det onda att drabba oss. Sen tror jag också att Gud låter oss lida lite för att vi ska lära oss saker om livet, att vi ska vända oss till Gud i vår nöd, att vi ska bli uthålliga och så vidare. När man tagit sig ur en tuff period så är man starkare och visare i många fall.

Sen angående att göra goda gärningar för att få Guds hjälp så kan man koppla det till Jesaja 58, där det kortfattat, enligt min tolkning, står att Gud hjälper oss när vi hjälper de fattiga. Det var lite så jag resonerade när jag gav bort mer pengar för att få Guds hjälp. Sen om det är rätt eller inte att tänka så vet jag inte.

Avslutningsvis vill jag säga att jag tror att Gud lät min axel bli skadad för att Han såg att jag skulle lära mig sjukt mycket under tiden jag var skadad och deprimerad och att jag skulle söka mig till Honom på ett sätt som jag aldrig skulle ha gjort om jag inte hade upplevt en sån total nöd efter Guds ingripande i mitt liv. Utan de åren av lidande hade jag inte varit i närheten av den relation med Gud jag har just nu. Så tack Gud för de lidande jag fick utstå i samband med min axelskada, eller snarare tack Gud för de positiva konsekvenserna av mitt lidande.

Som sagt, kom gärna med din syn på saken.

Vad är jag beredd att offra?

2012-02-29T01:00:00.001+01:00

Isac här, vill bara förtydliga en sak. Olika inlägg på denna blogg har lite olika målgrupp. Vi är alla på olika platser i livet. Vissa är tror inte på Gud, vissa tror på Gud men inte Jesus, vissa tror på både Gud och Jesus och kallar sig kristna. Vi kristna är såklart också på olika plats i livet. Vissa har kommit långt i sin vandring med Jesus medan vissa inte har kommit lika långt, även om det såklart är att man har börjat vandringen som är det viktiga. Men jag vill bara poängtera att vi med denna blogg inte vill pressa någon till att göra något. Vi vill försöka inspirera, sprida vishet, väcka tankar, vägleda och visa Guds inverkan i våra liv. Detta blogginlägg är ett inlägg som kan verka tufft. Men vi står för det men vill verkligen inte pressa någon utan vi vill att förändringar i våra liv ska komma inifrån/från Gud. Och de förändringar ska verkligen vara av fri vilja. Nu kommer inlägget som är skrivet av Pernilla.

Jag upptäckte just den positiva överraskningen att Anton och Isac redan nämnt delar av det jag tänkt skriva om, :) Fint vänner!

Jag har på sista tiden tänkt extra mycket på det med efterföljelse. På att ta sitt kors och följa Jesus.

”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt 16:24)

Kan man leva precis som alla andra som kristen? Eller innebär det något annat?

Vad är jag beredd att offra för att följa Jesus? Och vad innebär det att förneka sig själv?

Skulle jag kunna låta bli att gifta mig?

Inte få några barn?

Välja ett annat yrke än vad jag tänkt mig?

Inte åka på semester, skaffa hus eller annat som kostar pengar och tid?

Sluta med fritidsaktiviteter?

Låta bli att bry mig om hur jag ser ut?

Leva på ett sått som inte är riktigt accepterat av samhället? (Och nu menar jag inte olagligt.)

Flytta ifrån min trygghet och människor som jag älskar?

Nu tycker ni kanske att jag är lite väl extrem. Men jag önskar inte allt detta. Speciellt inte att få gå i kloster eller flytta till Kina! Och det tror jag inte att Gud kräver av mig då heller!

Men jag tror att när man umgås med Gud, blir Hans vilja mer och mer det som jag upplever som min vilja. Mitt livs kompass åker mer åt rätt håll. Just nu säger den mig att det är värt att offra mycket. För jag tror det är nödvändigt. Om det så handlar om pengar, ära, bekvämlighet eller tid.

Historien är full av personer som vågat offra. Starka missionärer som lämnat tryggheten och bekvämligheten i hemlandet. Kvinnor och män som lever i kloster. Människor som förälskar sig i grupper och ger sitt liv för att hjälpa dem. Folk som har avsagt sig lyx och rikedom för att leva annorlunda. (Vi är överlag rika i Sverige, till och med jag som är student.)

Och hur mycket offrade Jesu lärjungar? När Jesus träffade Simon och Andreas sa han:

”Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare”, (Mark 1:17)

Simon och hans bror fick nog också offra mycket. Lämna sitt hem, sina vänner och sin familj, sitt fiskaryrke och sin trygghet för att följa Jesus.

Så,

Vad är jag beredd att offra?

Och hur noga vågar jag lyssna till Gud?

Ps. Jag tror definitivt inte att man ska göra sådant för att man känner sig tvungen, utan för att man känner ett behov av det. Gud älskar oss ovillkorligt!! Det får vi aldrig glömma!

Varför ska man inte svära?

2012-02-28T01:00:00.001+01:00

Skrivet av Isac

Några av de tidigare blogginläggen har genererat lite frågor av er läsare som jag har lovat att besvara. Ska försöka beta av dem.

En kommentar av en läsare löd:
Frågan kvarstår var står det att man inte får säga ord som "fan" och "helvete", medans det står att man inte får missbruka herrens namn.. var är sammanhanget, kan någon förklara? Snälla. har även själv kollat upp detta..

Mitt svar: Hm, på rak arm kommer jag inte på något bibelställe som förbjuder dessa ord. Om någon av er läsare vet något bra bibelställe om det så kan ni ju dela med er av det. Så mitt svar blir lite av mina egna tankar i frågan. För det första tror jag inte det är förbjudet att använda dessa ord i rätt sammanhang. Till exempel "jag tror på en himmel och ett helvete" Då har jag inte använt helvete som ett kraftuttryck/svordom utan i ett legitimt sammanhang.

Men jag tror inte det är sunt att skrika svordomar i vrede eller för att förstärka ett uttryck. För det första blir satan tillfredsställd när vi blir arga och om vi dessutom skriker hans namn så blir han ännu nöjdare. Samtidigt som Gud blir ledsen över att vi vänder oss till satan. Istället är det bättre att om man blir arg istället vända sig till Gud. "Gud varför händer detta? Snälla hjälp mig! Hjälp mig att inte vara arg!

(( Efter att jag fick en kommentar vill jag förtydliga en sak. Jag tror inte att det alltid är fel att vara arg. Det finns tex rättfärdig ilska tex om någon blir misshandlad framför ens ögon så blir man arg och försöker stoppa det. Sen som den som kommenterade sa så är det avgörande vad man gör med sin ilska))

Sen tror jag också att det ligger en kraft i vad man säger. Om man säger ord som helvete, jävlar osv så tror jag att man tillkallar dessa onda makter även om man kanske inte är medveten om det.

Ovanstående anledningar är anledningarna till att inte jag svär. Hoppas svaret duger.

Världen skriker efter din hjälp!

2012-02-27T01:00:00.001+01:00

Skrivet av Isac

På bilden ser du en människa. Kanske är det en pojke. Kanske han heter William. Hur tror du han mår? Vad tror du han tänker? Hur tror du hans kropp känns? Har han ont? Var är hans familj? Hur mår de?

Tänk om det varit du eller ditt barn? Försök sätta dig in i situationen. Det går inte, men försök. Jag blir i alla fall totalt förkrossad i hjärtat och allt känns bara tomt och meningslöst.

Gå in på länken och kolla Länk. Så mycket lidande. Och det finns så sjukt mycket mer. Vi kan inte förstå det. MEN vi kan göra skillnad. Vi kan skänka pengar. Vi kan hjälpa och vara snälla mot människor i vår omgivning. Vi kan åka till ställen med mycket lidande och hjälpa till. Alla kan hjälpa till på något sätt. Om vi alla godhjärtade gjorde vårt yttersta för att minska lidande skulle vi kunna hjälpa så sjukt många.

Men vi i vår värld är avskärmade från denna verklighet. Vi lever våra sköna liv. Vi går till jobbet, kommer hem, slår på tv:n, umgås med vänner och familj, äter en god middag, tränar ett pass, går och lägger oss. Och sen börjar det om igen nästa dag. Visst våra liv innehåller också problem. Men dessa problem är egentligen inte så stora som vi upplever dem. Kolla människorna på länken en gång till så ser du antagligen att dina problem är ganska små.

Jaja, jag var bara tvungen att skriva av mig lite för mitt hjärta var så upprört. Så jag ber dig, försök ge världens lidande mer av dina tankar och låt dina handlingar påverkas. Du har stor makt att förändra mycket!

Min syn på pengar

2012-02-26T01:00:00.001+01:00

Skrivet av Isac

I fredags radade jag upp några bibelord som handlar om pengar eller kan kopplas till pengar. Nu tänkte jag utveckla min syn på pengar. För det första vill jag säga att Bibeln och den helige Andens sunda förnuft är det som ger grunden till min pengasyn.

När jag började läsa bibeln i 13-årsåldern slogs jag av att det var viktigt att skänka pengar till fattiga och hjälpa fattiga. Men samtidigt såg jag många i min församling som kom till Gudstjänsten i fina bilar och vissa åkte ibland iväg på dyra semestrar eller renoverade för stora summor. Detta störde mig något fruktansvärt. Hur kan man kalla sig kristen och samtidigt leva i en sån lyx och därmed försumma de många miljoner fattiga i världen. Jag minsann levde äkta på den punkten tyckte jag då jag inte slösade bort några pengar utan sparade pengar till mina universitetsstudier för att sedan kunna skänka bort så mycket som möjligt sen när jag var färdigutbildad och tjänade pengar. (Nu är jag inte längre lika självgod och dömande hoppas jag).

Under studietiden levde jag också väldigt sparsamt för att kunna skänka så mycket pengar som möjligt sen, samtidigt som jag självklart skänkte pengar under studietiden. När jag var typ 16 valde jag att för första gången att skänka bort pengar varje månad, då var det 60 kr till något projekt i Kenya tror jag. Sen ökade jag successivt till 150, 310, 810, 1500, 2300kr/mån till olika fadderbarn och projekt i fattiga länder samt givande till Filadelfiakyrkan. Jag kan säga att ökningarna till 810, 1500 och 2300 var tuffa men de berodde delvis på att jag mådde så dåligt och jag sa till Gud att jag kunde göra vad som helst för att min axelskada skulle bli bättre så jag gjorde förändringar i mitt liv till ett mindre egoistiskt. Och en av de sakerna var att skänka mer pengar.

Jag vet att man helst inte ska "stöta i basun" över hur mycket pengar man ger men det struntar jag i för jag vill berätta detta för er för att inspirera och ge nya insikter.

Min pengasyn hade gått från att "ok jag kan skänka lite av mina pengar till fattiga, för jag tycker synd om dem" till att istället säga " ok Gud, du har gett mig allt gott i livet. Inklusive mina pengar. Hur mycket av dina pengar Gud, har jag rätt att behålla för min egen del?"

Med detta tankesätt började mitt samvete att svida lite då jag med en termins universitetsstudier kvar hade 70 000 kronor kvar på sparkontot. Och jag visste att det med råge skulle räcka en termin. Samtidigt pågick en fruktansvärd svältkatastrof i Östafrika som sårade mitt hjärta att höra om. Här satt jag med 70 000 som jag inte behövde samtidigt som tusentals dog på ett annat ställe. Behandlade jag dessa som jag själv ville bli behandlad? NEJ!!! Det gjorde jag verkligen inte. Hade jag varit dem hade jag velat att alla som hade pengar över skulle skänka dem till mig och mina landsmän.

Skulle jag alltså skänka bort alla mina pengar? Under flera dagar kände jag verkligen att Gud ville att jag skulle ge bort allt för att hjälpa mina medmänniskor. Nu kom frågan om jag under 7 år med över 50 000 på kontot hade blivit fast i mina pengar även att jag levt sparsamt och inte slösat. Är jag den unge mannen i Bibeln som ägde mycket och inte kunde sälja det för att sedan följa Jesus? Nej jag ville inte vara honom, fast då måste jag ju ge bort allt. Ok, jag gör det. Jag ger bort alla mina pengar och litar på att Gud hjälper mig med ekonomin. Och jag gjorde det. Hur Gud sedan hjälpte mig och hur sjukt mycket jag lärde mig av att vara fattig kommer jag att berätta i ett annat inlägg. (Lite av det skrev jag inlägget den 28 dec Oförutsägbar Onsdag - att våga lita på Gud)

Så sammantaget är min syn på pengar att det inte är mina pengar utan Guds pengar. Men det är mitt ansvar att förvalta dem på bästa sätt. Och jag anser att jag har rätt att lägga pengar på att hyra en enkel bostad, köpa billig och näringsrik mat, billiga nöjen någon gång ibland. Sen om det blir något över så ska det skänkas bort till de som behöver det bättre än jag. Men det är inte för att jag känner att jag måste göra så utan för att jag känner att det är rätt att göra så.

Tecken från Gud i vardagen

2012-02-25T01:00:00.003+01:00

Skrivet av Isac

För några år sen såg jag typ aldrig några tecken från Gud. Jag trodde att det bara var i extremfall som man fick se ett ingripande av Gud. Men de senaste åren har jag fått se mer och mer av Gud i olika sammanhang. Några av de händelserna har jag redan skrivit om i tidigare inlägg. Men jag har mycket mer på lager och det kommer att hända mer saker i framtiden. Så jag tänkte berätta några av dem nu.

I tisdags tog jag en premiärlöprunda i Vivallaskogen (mycket trevligt). Som alltid när jag springer på nya ställen springer jag alltid lite lätt vilse för att öka på spänningen. När jag hade sprungit en halvtimme såg jag en femkrona på löpspåret som jag plockade upp och la i fickan. 20 meter senare kom jag till ett vägskäl. Jag funderade på vilken väg som var bäst. Efter några sekunders funderande frågade jag Gud vilken väg jag skulle ta. Efter en sekund fick jag svaret. Den ena vägen hade nämligen en skylt som det stod 5 km på. Och när jag kom att tänka på det kopplade jag direkt till femkronan jag hittat 20 meter tidigare. Jag tog alltså 5-km vägen.

Nu kanske du tycker att det var en löjlig story som inte har något med Gud att göra. Men jag är övertygad om att Gud var involverad i min löprunda. Och jag kände mig lite gladare när jag fortsatte springa och kände att Gud var med mig även i den till synes obetydliga löprundan.

En annan gång gick jag hem från skolan med en kompis. Vi hade inte setts på ett tag och jag hade en ascool Gudsupplevelse att berätta om men jag visste inte om det var läge att dra denna story denna dag för honom. Dessutom var jag ganska trött och inte så sugen på att berätta det. Men under vår promenad bad jag tillslut en kort bön i mitt huvud "Gud om du vill att jag ska berätta det så får han leda in på samtalet". En sekund senare bryter min kompis tystnaden och frågar "Har det hänt nåt nytt i Filla (Filadelsfiakyrkan) på sistone?" Jag blev så grymt chockad. Gud ville verkligen att jag skulle berätta det. Det gick inte att ta miste på. Så jag berättade om Gudsupplevelsen för min kompis. Och jag kände, trots min trötthet, Guds medverkan i mitt liv mitt i vardagen, vilket gjorde mig väldigt glad.

Pengar

2012-02-24T01:00:00.001+01:00

Skrivet av Isac

Nyligen upptäckte jag Nerikes Allehandas frikyrkoblogg http://na.se/frikyrka/1.1538773-frikyrkobloggen
Mycket spännande att få ett försök till "objektiv" skildring av frikyrkan. Bloggen får både ris och ros när man läser kommentarerna.

Det finns många olika åsikter och upplevelser av frikyrkan så jag tror det är bra att diskutera det. Både de inom och utanför frikyrkan kommer att ha nytta av det hoppas jag.

Så till dagens ämne: Pengar. På NAs frikyrkoblogg handlar både måndagens och onsdagens inlägg om pengar. När jag tänker efter är det inte några enstaka bibelställen som ger mig min syn på pengar, utan hela bibeln är full av ställen som påverkar min pengasyn. Men jag kan bjuda på några av de mest konkreta.

2 Kor 9:7
"Var och en ska ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång"

Markus 12:41-43
"41Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. 42Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. 43Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. 44De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”"

Matteus 6:24
"24Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

Matteus 19:16-26

16Då kom en man fram till honom och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?” 17Jesus sade: ”Varför frågar du mig om vad som är gott? Det finns bara en som är god. Men vill du gå in i livet, så håll budorden.” – 18”Vilka?” frågade han, och Jesus svarade: ”Dessa:Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19Visa aktning för din far och din mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” 20Då sade den unge mannen: ”Allt detta har jag hållit. Vad är det som fattas?” 21Jesus svarade: ”Om du vill bli fullkomlig, så gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” 22När ynglingen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket.

23Men Jesus sade till sina lärjungar: ”Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” 25När lärjungarna hörde det blev de bestörta och sade: ”Vem kan då bli räddad?” 26Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Matteus 7:12

Allt vad ni vill att människorna ska göra för er det ska ni också göra för dem

Apostlagärningarna 2:44,45

De troende fortsatte och samlas och hade allting gemensamt. De sålde allt de ägde och delade ut åt alla efter vars och ens behov.

Oj, nu måste jag nog stoppa. Men det finns massa andra ställen som handlar om pengar eller kan kopplas till pengar. Jag tycker dessa bibelställen talar för sig själva. Fundera på hur du tolkar verserna. I söndagens inlägg kommer jag att delge lite mer av hur Bibeln och relationen med Gud påverkar min syn på pengar.

Saker som blir till tuggummi under skon

2012-02-23T01:00:00.000+01:00

Författare: Pernilla Rosengren

Fasta.
Å vad jag trycker om det ordet. För mig klingar det som att vila från något.
För helt plötsligt är livet fullt av saker som tar mycket tid utan att vara uppbyggligt eller ens särskilt roligt. Saker jag fastnar i. Irriterande, som tuggummi under skon.

Fasta kan vara så mycket mer än att låta bli att äta mat.
För mig handlar det ofta om rätt enkla saker, som exempelvis att fastna från internet. Det är ju också relativt lätt att avstå ifrån. Man fasta från kött eller tv-tittande. Från kakor eller facebook. Och till exempel en sådan sak att låta bli att köpa nytt.
Jag skulle vilja uppmuntra till att fasta från saker som inte uppbyggliga. Det kan vara allt möjligt, du vet nog bäst själv. Kanske från att läsa veckotidningar, gå i klädbutiker eller se på konstiga tvprogram. För min del behöver jag definitivt fasta från ytliga bloggar och andra saker som får mig att känna mig mindre bra som jag är.

Fasta, att få vila från det oviktiga för att kunna koncentrera sig på Gud. Och på sin nästa.
Fasta.

Fasta - att prioritera Gud

2012-02-22T01:00:00.001+01:00

Idag startar fastan och håller på till påskdagen. För mig är fastan en tid att prioritera bort något för att prioritera fram Gud. Under dessa 40 dagar kommer jag att göra några små förändringar i mitt liv.

1. Jag kommer inte äta socker. Anledningen till det är att min kropp kommer att må bra av att dra ner på sockret. Gud vill att vi tar hand om våra kroppar som Han har gett oss.
2. Jag kommer inte äta kött, förutom på söndagar. Att äta kött är dåligt för miljön och får därmed negativa konsekvenser för människor, tex mer svält på grund av ökad växthuseffekt. Kött är också dyrt, så man kan skänka bort pengarna man sparar in på att inte köpa kött. Och Gud vill att vi tar hand om våra medmänniskor och planeten som Han har skapat till oss.
3. Jag kommer varken ha tv eller internet i min lägenhet. Det är dels ett test för mig själv hur det är att leva så. Det är också en protest mot att tv och dator tar så mycket av vår tid, som vi kanske kunde lägga på bättre saker. Jag vill visa att man kan leva gott utan tv och internet. Dessutom sparar jag in lite pengar som jag kan skänka bort till bättre behövande. Men framförallt vill jag inte att tv och internet ska distrahera mig från Gud. Detta leder fram till den sista och viktigaste punkten.
4. Jag ska be en timme om dagen. För att jag vill umgås med min Skapare och Far och låta Honom forma mig lite extra under en period så att jag efter fastan kan gå ut i världen lite mer vis och kärleksfull.
(5.) Hade tänkt att kaffefasta också. Men jag har visst lyckats sluta med kaffe innan fastan började. Anledningen till att jag inte vill dricka kaffe är att jag inte vill vara beroende av en dryck för att vara pigg och orka med mitt arbete. Jag vill vara beroende av Gud. Att Gud skulle ge mig piggheten istället för kaffet.

Ska du fasta?
Fundera på det. Vad tar mycket av din tid, som du istället skulle kunna lägga på att hänga med Gud? Att under perioder avsätta extra mycket tid för Gud ger positiva avtryck i ditt liv. Om du inte är troende kan du till exempel ha tv-fasta och istället lägga mer tid på att umgås med din familj eller dina vänner.

//Isac

Ta med Gud till jobbet/skolan

2012-02-20T17:47:00.001+01:00

I gårdagens inlägg skrev jag lite om hur jag skulle kunna sprida Guds kärlek på mitt jobb. När jag bad ännu mer i detta syfte kom jag fram till att det även skulle kunna vara bra att be tillsammans med sina kollegor. Som tur är har jag en kollega som tillhör samma församling som jag, och kanske finns det fler bröder eller systrar där? Så varför skulle inte vi kunna be tillsammans för skolan. En annan sak jag kom på är att eleverna har väldigt stor frihet. Lärarna är begränsade eftersom skolan ska var icke-konfessionell, alltså lärarna får inte påverka eleverna alltför mycket i religionsfrågor. Men eleverna har rätt att uttrycka sin religion. Så eleverna kan ju om de vill starta en kristen grupp på skolan om de vill det. Jag tror ju ändå att det finns ett antal kristna elever på skolan. Så jag ska försöka bära dem i bön samtidigt som jag ska kolla upp vad jag som lärare har tillåtelse att göra. Sen kan man ju leka lite Broder Andrew om man vill host host.

Så några praktiska tips för att sprida Gud på jobbet/skolan:
Be för ditt jobb/din skola
Ta reda på om några kollegor eller klasskamrater/andra elever också är kristna (kan va den du minst anar)
Bestäm en tid i veckan då ni samlas och ber tillsammans, för arbetsplatsen/kollegorna/klasskompisarna/skolan

Detta tror jag kan ge bättre gemenskap och arbetsmiljö för hela arbetsplatsen/skolan/klassen vilket alla har glädje av. Jag tror också att bedjandet kan skapa intresse hos andra icke-troende/sökare som kanske också vill vara med och be. Tror inte så många skulle ha något emot att be en högre makt om hjälp och beskydd över den gemensamma arbetsplatsen/skolan/klassen.

PS. Om du kommer fram till att du är ensam kristen på ditt jobb/skola/klass. Var inte missmodig. Se det som att Gud har gett dig ett stort förtroende att på egen hand sprida Gud. Be för ditt jobb/skola både på egen hand och med andra kristna i andra sammanhang. Det kommer ge positiva resultat på något sätt. Bön, tålamod, mod och framförallt genuin kärlek mot alla ger resultat.

//Isac

Vad gör jag med mitt liv?

2012-02-19T19:15:00.000+01:00

Hej igen!

Har inte haft inspiration till att skriva på ett tag, mycket med det nya jobbet och så vidare. Men nästa vecka har jag sportlov (fördel med läraryrket) och jag har lite tid och kraft över.

Jag har massvis med saker som jag vill skriva om framöver. Just denna dag vill jag dela lite av mina tankar den senaste tiden. Om ni inte visste det sen innan så jobbar jag sedan några veckor tillbaka som gymnasielärare i matte och idrott. Trots att jag bara får betalt för 22,5 timmars arbete i veckan har jag jobbat ca 38 timmar i veckan på skolan plus att jag har jobbat tre sovande nätter i veckan och utöver det även ideella uppdrag 2-3 gånger i veckan. Så jag har varit ganska slutkörd och har funderat lite på om det är värt att lägga så mycket tid på att jobba som lärare. Visst är det viktigt att ungdomar lär sig matte och idrott och hälsa, men har kanske Gud andra planer med mig? Visserligen var det ett litet mirakel att jag fick jobbet och jag tror att Gud ville jag skulle vara där och jag känner mig använd på flera sätt. Men som jag alltid funkar så vill jag prestera max, eller i alla fall utvecklas från där jag är nu. Så när jag bad om att bli använd mer så fick jag till mig att till att börja med så var det viktigt att vara trevlig och vara bättre på att hälsa på eleverna i korridorerna. Sen hade jag lite tidigare fått ett bibelord som hade fastnat på mitt hjärta som jag läste varje morgon innan jobbet. Det är Andra Timotheosbrevet 2:23-25:

"Tillåt inga dumma och oordnade diskussioner. Du vet att de vållar strid, och en Herrens tjänare skall inte strida; han skall vara vänlig mot alla, kunna undervisa, ha tålamod och med mildhet föra dem till ordningen som säger emot honom. Kanske låter Gud dem omvända sig och komma till insikt om sanningen."

Det här kanske inte säger dig så mycket men det här Bibelordet stämmer precis in på min situation som lärare. Antingen kan man välja att vara stenhård och ta konflikter eller så strider man inte, utan är vänlig, mild, tålmodig och undervisar dem i den andan. Jag valde den senare metoden och det känns som det har varit ett lyckodrag. Till och med de mest svårhanterliga eleverna känns som att jag tillslut har fått på min sida och de vet att jag bara vill deras bästa.

Jaja, det var några tankar från min sida, glöm inte att Gud vill använda dig där du är. Jag återkommer med ytterligare tankar på hur man kan sprida Guds kärlek på sitt jobb.

//Isac

Kasta nätet på andra sidan!

2012-02-11T21:24:00.000+01:00

Författare: Esther Jubrant

Den här texten är inspirerad av Lukas evangelium kapitel 5, vers 1-11, samt Johannes evangelium kapitel 21. Jag tror att det finns tre dagar som varit utmärkande för lärjungen känd vid namnet Petrus. Han går igenom situationer som vissa av oss kanske också blir tvungna att uppleva.

Den första dagen är den dagen han träffar Jesus för första gången. Han är ute och fiskar, som varje dag, men det går inte så bra, så han ror tillbaka till stranden. Där finns en man omringad av en stor skara med människor. Mannen ber honom vänligt om han får stiga i båten, och ro en bit bort så att han kan höras och synas från folkmassan och fortsätta det han gjorde- nämligen undervisa om skrifterna. Petrus råkar ju höra undervisningen han också, och förstår att den här Jesus är ingen vanlig människa. Efter en stund vänder sig Jesus till Petrus och säger till honom att ro en bit bort, på djupare vatten, och kasta sina nät för att fånga fisk. Vilken fisk? De har ju redan prövat för några timmar sen utan resultat. Men som sagt, Petrus anar att vinden har vänt nu när Jesus är med i båten. Så han gör precis som Jesus säger. När de drog upp näten var de nära att brista. De ropade efter en till fiskbåt och så blev det så mycket fisk att båda båtarna höll på att sjunka! Petrus kände sig ovärdig och nästan lite skrämd. Men Jesus säger att han inte behöver vara rädd, och ger Petrus ett framtida uppdrag: att bli människofiskare. Från och med den dagen bestämmer sig Petrus för sin livslånga resa: att följa Jesus.

Andra dagen som Petrus säkert mindes hela sitt liv, är den dagen då Jesus blev fängslad, dödsdömd och småningom korsfäst, ungefär tre år efter de hade träffats. Jesus hade sagt att Petrus skulle förneka honom tre gånger innan tuppens gal. Och så blev det, utan att Petrus ens hann tänka på vad han sa. Han blev bedrövad över det, vilket ökade säkert smärtan över att se sin mästare och vän lida ända till döden.

Efter några dagar som måste har varit de mörkaste i Petrus liv, så är han åter ute på sjön och fiskar. Det verkar vara lite terapi i det. Lärjungarna, i osäkra dagar, ger sig ut och gör det de vet bäst: fiska fiskar. Men de får ingen fisk. För lika lite hjärta de lägger i arbetet, lika lite fiskar verkar det finnas i sjön. Efter en hel natten utan sömn eller fisk, ror de tillbaka till land. Där möts de av den uppståndne Jesus som frågar om de fick nån fisk. Nej, de fick de inte. ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni” . De gjorde så och efter ett litet tag så var nätet full med fisk, så pass att de inte orkade dra upp det. Precis som första dagen de träffade Jesus, så blev de tvungna att ropa för hjälp för att ta hand om fiskmängden. Efter det bjuder Jesus lärjungarna på mat – grillad fisk, och bröd. När det hade ätit vände sig Jesus till Petrus och upprättade honom. Tre gånger fick Petrus svara på om han älskade Jesus. Tre gånger, lika många som han hade förnekat honom, svarade han ja. Med en gång får Petrus på sitt livsuppdrag: bli en människofiskare, en herde – med andra ord, kyrkohistoriens första pastor och ledare.

-Du kanske aldrig har mött Jesus eller lärt känna honom på djupet.

-Du kanske känner till honom, men inte riktigt bestämt dig om du lita på honom helt.

-Du kanske har vandrat med Jesus en bit, men sen gick du lite vilse av någon anledning – kanske någon gång när det var extra tufft och du inte valde att lita på Gud men snarare tvärtom.

-Du kanske undrar lita vart han är i ditt liv just nu.

-Du kanske undrar varför det inte går som du vill, varför du inte fångar någon fisk.

Hur som helst, det kanske helt enkelt förhåller sig så att du inte fångar någon fisk alls trots att du verkar ha försökt i evigheter?

”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni”, säger Jesus. Jag tror att det finns större sannolikhet att fiskarna kommer när Jesus är med och när jag räknar med hans hjälp. Annars får det nog bli sömnlösa nätter förgäves. Jag har just nu inga konkreta tips på vad det kan innebära för oss att kasta nätet på andra sidan. Jag kanske själv vet vad jag behöver förändra hos mig själv eller i situationen jag befinner mig i. Det du behöver göra i din situation kanske du också vet innerst inne. Jag tror dock att det viktigaste är inställningen: att räkna med Guds närvaro. Han kan leda oss rätt, för att fånga fiskarna. Det betyder inte att det blir lätt. Det är tungt att dra upp nätet när det är fullt, båten kan börja sjunka. Men jag tror det finns en djup glädje i det. En sak till: Johannes ger ingen tidsangivelse om exakt hur långt som gick från stunden de kastade om nätet till att det blev fullt med fiskar. Det kanske tog en längre stund – även om det står i samma mening att de kastade nätet och att de nu inte orkade dra upp det. Ordet Tålamod är nog viktig att flika in här. Den som varit ute och fiskat på riktigt, bildligt eller bokstavligt talat, förstår nog vad jag menar.

Spår...

2012-02-07T18:31:00.000+01:00

Författare: Esther Jubrant

Jag gick hem häromdan när det precis hade snöat. Jag fick syn på små spår efter en fågel. Tänk att till och med en liten fågel lämnar spår efter sig i snön! Det var en uppmuntrande tanke för mig. Många längtar att få lämna spår efter sig här i världen, att göra någon skillnad. Ibland tror man att det behövs något stort, tungt, märkbart, för att lämna något avtryck. Trots att man känner sig väldigt liten ibland så lämnar man spår efter sig på något sätt, stora eller små avtryck, precis som fågelspåret.

En annan dag snöade det igen. Då tänkte jag på vanliga människors fotspår. Det är väldigt lätt att lämna spår efter sig när det bara finns lite snö. Så kan det vara också i våra liv, när det går lätt för sig, det känns enkelt att göra något bra när man vet det kommer att synas. Men när man har snö upp till knäna eller högre upp, är det inte lika lätt att ta sig framåt. Det är inte lätt att veta vart man lägger fötterna heller. Livet är ju inte enkelt, man får leta sig fram och vara uthållig i allt det man tycker är viktigt. och Enklast är det ju om det redan finns spår man kan följa – både när det gäller vart man kan sätta sina fötter och veta vart man är på väg.

Så tror jag att det är med Jesus. Han har redan visat oss vägen. Det är ”bara” att gå i hans spår. Problemet är att det är inte heller lätt att sätta sin fot exakt där föregående har lagt sin fot. Man går saktare då. Det kan även kännas väldigt osäkert om man går ensam också.

Grejen är ju att det inte alltid finns snö som gör fotspår synliga och lätta att följa. Det kan finnas spår i skogen, i leran, i gräset, men man får oftast leta efter dem. I vår asfalterade värld, så är det varken lätt att se fotspår när det regnar eller när solen är framme. Med den bilden menar jag att det är inte enkelt att följa Jesu sätt att leva. Men när det inte finns några synliga människofotspår att följa, är den goda nyheten är att Jesus är inte långt borta, för han går med dig. Han vill till och med hålla dig i handen i alla väderlekar, hur ditt liv än ser ut. Han håller dig när du tappar balansen, drar upp dig när du faller.

Det här leder mig till att påminna om berättelsen om mannen som ser sig själv gå på en sandstrand, ser sitt liv rulla fram som en film och uppmärksammar två par fotspår i sanden. Den ena är hans egna och den andra är Jesus fotspår. Efter en bit så märker mannen att det endast finns ett par fotspår. Han märker också att det var vid den jobbigaste tiden i sitt liv. Han frågar Jesus om det, lite bitter, för han trodde ju att det var han som hade gått ensam ett tag. Vart hade Jesus tagit vägen? Jesus svarar att det är sina fotspår, att det var han som bar mannen, då denne behövde det som mest.

Fortsätt göra det lilla du kan göra för dina medmänniskor och miljön. Om alla bidrar med sin del blir det till något stort, och snön blir nedtrampad och blir en stig med torr mark. Du är inte ensam.

Att låta Gud ta över förarsätet

2012-02-05T18:26:00.001+01:00

Denna vecka har jag haft fullt upp. Jobbat 37 timmar dagtid, jobbat 3 nätter, hjälpt till på mattecentrum, varit ungdomsledare i kyrkan onsdag och lördag, spelat badminton, varit på husgrupp, gudstjänst m.m. och framför allt flyttat. När man har mycket att göra är det lätt att man stressar upp sig och mår dåligt, det tror jag många känner igen sig i. Idag kändes det som att mitt huvud skulle ge upp och jag visste inte hur tiden skulle räcka till.

På förmiddagen var vi på gudstjänst i Immanuelskyrkan. Det som jag framför allt tog med från detta var den sista sången som handlade om att man inte skulle oroa sig. Någon av verserna började i stil med; Don't worry about the next day. Just let it go and pray. Oroa dig inte för morgondagen, utan släpp det och börjar be. Så det var precis vad jag gjorde då under gudstjänsten. Jag sa till Gud; nu släpper jag dagens bekymmer och litar på att du fixar det på det sätt som du tycker är bäst. Det kändes skönt att hoppa ur förarsätet och sätta sig i baksätet och slappa lite. Låta Gud styra mitt livs bil en stund när jag själv inte hade lust, energi och kapacitet att köra det själv. Det var ingen toppendag men de mål jag hade med dagen blev ändå uppfyllda i alla fall, så Gud visade återigen sin goda förarförmåga.

//Isac

”Vill du gå på vatten måste du ta dig ur båten”

2012-02-03T08:57:00.000+01:00

Författare: Esther Jubrant (fakta om Esther finns längst ner i inlägget).

”Vill du gå på vatten måste du ta dig ur båten”
Detta är titeln på en bok av John Ortberg som jag kan varmt rekommendera. Titeln och omslaget på boken inspirerade mig följande text.

Att leva och tro på Gud är som att kliva in i en båt och vara ute till havs. Ibland gungar det i båten, lite mer än vad man skulle önska. Ibland blir det till och med så att vinden tilltar och det blir en häftig storm. En utbredd tanke är att Jesus sitter med i båten, så vi behöver inte vara rädda. Jag vill inte ifrågasätta den bilden, men tänka ett steg längre, påminna om en annan text, i Matteusevangeliets fjärde kapitel.

I Matt 4 kan vi se att Jesus faktiskt inte är med lärjungarna i båten. Han hade skickat iväg dem med båten, så att han under tiden skulle skicka hem folket och dra sig tillbaka för att be. Efter det går han till dem – på vattnet. Han är inte I båten men UTANFÖR och går PÅ vatten. Petrus är en modig, till viss del impulsiv lärjunge. Han känner igen Jesus som går mot dem och han vill gå honom till mötes. Han vill testa sin tro. Hans tro bär honom. Han litar på Jesus. Han tar sig ur båten och börjar han också gå på vatten. Så länge han fäster blicken på sin mästare går det bra. Han vågar för att han litar på att han också kan göra det Jesus gör. Petrus försökte tillämpa det han hade hört om att allt Jesus gjorde skulle lärjungarna också snart kunna göra. Han svarar på Jesus som säger: Kom, följ mig! Petrus tar en oehört stor risk. Nu när han tagit sina första börjar han snart se vågorna och känna den våldsamma vinden. Han tappar balansen, han börjar sjunka. Petrus ropar efter hjälp. Jesus tar hans hand och drar upp honom igen och de går tillsammans till båten.

Vi kan få hjälp mitt i stormen. Tron hjälper. Men tron ger oss inte bara frid. Den utmanar oss att ta oss ur vår trygga båt, testa gränserna och försöka göra stora ting. Tron handlar inte om att stanna kvar i båten och hålla i sig tills stormen stillas. Det handlar om att ta sig ur båten för att gå på vatten, blicken fäst på Jesus. Det handlar om att umgås med Gud genom bön som relationen till honom kan utvecklas. Därigenom kan vi få kraft och mod till att lämna vår trygghetszon och låta oss ledas av Gud. Kanske börjar vi våga göra bra saker som vi aldrig vågat förr. Kanske kan vi bidra till en förändring som alla längtar efter.

Det kommer stormar i våra liv. De går liksom inte att undvika. Men vi kan få hjälp att härda ut, och till och med gå på vatten tillsammans med Jesus. Jag tror vi är kallade till att gå på vatten och inte enbart sitta kvar i den trygga båten.

Det är som jag skrivit nu väcker eventuellt frågor som följande:
-Har du klivit in i trons båt?
-Känner du att det gungar för mycket i båten, undrar vart Gud tagit vägen? Tänk efter, vad är utmaningen? Kanske är det dags för dig att göra något du aldrig gjort förut men som du önskar du hade mod att göra? Kanske är det dags att ta dig ur båten och gå på vatten?
-Våga testa! Du behöver inte vara rädd. Gud är med dig, vill ge dig kraft och mod i det du står i.

Esther Jubrant

Ålder: 22 år

Familj:Ett gäng härliga människor

Gör: Pluggar till socionom och är engagerad i ideellt arbete av olika slag.

Favoritsysselsättningar: Umgås, syssla med nåt kreativt.

Drömmer om att: leva i efterföljelse, ta mig ur båten

2012-02-02T01:00:00.002+01:00

Idag länkar jag återigen till Antons blogg. http://antonkarldavid.blogg.se/2012/january/att-mista-sitt-liv.html

Kärleken upphör aldrig

2012-02-01T01:00:00.001+01:00

Författare: Pernilla Rosengren

Bibeln har en fin lovsång till kärleken. Läs den, läs den om du inte gjort det i
1 Korintierbrevet 13. Inspirerad av teologen Åsa Molin försökte jag tolka in den i mitt eget liv. Hur blir din version?
Min blev det så här.

Om jag talar hindi, kinesiska och somaliska - flytande,
men saknar kärlek,
är jag bara en del av allt brus,
av människans oväsen.

Och om jag har 300 högskolepoäng,
världens bästa allmänbildning
Och om jag blir fredsaktivist
och etiskvegan
Och går i kloster,
och lever på gränsen i Indiens slum,
men saknar kärlek,
är jag ingenting.

Och om jag ger bort alla saker
och lever enbart på gröt – hela livet,
och om jag avsäger mig allt som är mitt
men saknar kärlek,
har jag gjort det förgäves.

”Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.

Kärleken upphör aldrig.” (I Kor 13:4-8)

Läs Antons blogg

2012-01-31T01:00:00.001+01:00

Idag länkar jag till Antons blogg som har ett sjukt bra inlägg! http://antonkarldavid.blogg.se/2012/january/att-mista-sitt-liv.html

Då ska vi äntligen se tydligt

2012-01-30T01:00:00.000+01:00

Författare: Pernilla Rosengren

Ett bibelord som betytt enormt mycket för mig är följande:

Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då ska vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig. (1 Kor 13:12)

Från början kommer jag inte från ett kristet sammanhang, utan för min del började mitt letande efter Gud i tonåren. Jag sökte väldigt intensivt, ville förstå allt. Bibeln och Gud och Jesus och livet och skapelsen och… ja allt.
Men Bibeln är ingen lätt bok, speciellt när man inte har några förkunskaper.
Så jag tvivlade mycket. Ifrågasatte mycket. Svalde mycket som jag skulle ha ifrågasatt.
Det var en väldigt turbulent period på många sätt. Men det som höll mig upprätt var bibelordet ovan. Att vi inte kan förstå allt nu.
Det har hjälpt mig så mycket att jag numera vågar tro, fast det är mycket jag inte förstår. För jag har fått erfara att vi människor inte kan förstå Gud (inte än i alla fall). Däremot kan vi lära känna Honom och älska Honom.
Och en dag ska jag få svar på mina frågor.
Tack och lov för det!

Att läsa Bibeln utan sammanhang

2012-01-29T01:00:00.004+01:00

Klicka på länken och kolla på en stand up om Kristendom av Magnus Betnér. http://www.youtube.com/watch?v=u2i6kGqhH3I&feature=share .

Flera gånger drar han fram Bibelverser ur sitt sammanhang och använder dessa för att ifrågasätta kristendomen. Men om man kan verserna i det stora sammanhanget så är de inte så konstiga. Detta är bara en poäng jag vill få fram. Att om det är något i Bibeln som verkar konstigt, försök att förstå det i det stora sammanhanget. Kanske det finns någon du vet som kan förklara för dig.

Bara så ni vet så kommer jag dra ner lite på mitt bloggande framöver. Jag kommer att blogga i alla fall minst en gång per vecka. Men om du vill bidra med inlägg så är jag tacksam. Då kan vi fler gånger i veckan tillsammans sprida goda budskap och tankar. Om du vill bidra, skicka ditt inlägg till isaemolo@hotmail.com. Det behöver inte vara så långt eller så djupt. Bara det finns något positivt eller uppbyggande eller ifrågasättande i det, som andra kan ha nytta av att läsa.

Att umgås med Gud

2012-01-28T01:00:00.001+01:00

Denna vecka är det 24-7 bön i Filadelfiakyrkan. För den som inte vet vad det är så är det att vi i församlingen hjälps åt att be i kyrkan under varje timme i en hel vecka. Förra gången vi hade 24-7 upplevde jag ett av mina största Gudsäventyr (Skriver kanske om det en annan gång).

Inatt (fre-lör) ska jag be fyra timmar eller något sådant. För några år sen hade jag tyckt att fyra timmar bön lät astråkigt men nu ser jag fram emot det. Att be är inte bara att knäppa händerna, blunda och formulera massa meningar som böner till Gud. För mig är nu bön att umgås med Gud. Så inatt kommer jag att avsätta fyra timmar till att umgås med Gud. Det kan handla om att prata till Gud, tänka till Gud, lyssna på Gud, läsa Bibeln, läsa andra böcker som Gud kan lära mig saker genom, tänka på livet, lyssna på musik, sjunga till Gud, skriva, måla, vila. Att be kan vara så mycket. Det handlar om att man bjuder in Gud i det man gör för tillfället, och det är sååå nice.

Mitt mål är att varje sekund i mitt liv är en bön.

Hur mycket detaljer om andra människor kan man utlämna?

2012-01-27T01:00:00.000+01:00

Ni kanske inte har märkt det men jag valde att ta bort ett av de gamla blogginläggen tills vidare. Anledningen var att jag fick indikationer på att jag lämnade ut för mycket detaljer om en man som berättades om i inlägget (jag kommer nog lägga ut en inte lika detaljerad version till helgen). Detta är ett mycket intressant problem. Mitt syfte med inlägget var att få fram ett antal poänger, tankar och åsikter utan att lämna ut för mycket information om den inblandade. Problemet är att ju mer detaljer jag kan återge desto bättre argument kan jag ge till mina poänger och desto lättare blir det att förstå argumenten bakom. Och desto mer kan man påverka läsarna till större insikter och förståelser. Men samtidigt är risken att mannen jag skrev om blir sårad om jag beskriver för mycket detaljer om honom.

Det här är en, enligt mig, mycket svår balansgång. Inom skola, vård, omsorg och andra områden finns det bestämda regler på sekretess och tystnadsplikt. Men i privatlivet finns inga tydliga regler. Självklart om någon säger att det här stannar mellan oss så är det ju klart att man inte säger det till någon annan. Men om inget sägs om det, vad gäller då? Visst får man använda någon slags sunt förnuft och fingertoppskänsla men det kan ändå vara svårt.

Är det ok att berätta något om någon om man tror att de som får reda på det får stora positiva vinster medan den som blir utlämnad riskerar att bli lite besviken. Jag vet inte säkert vad jag tycker i denna fråga. Men om jag måste säga något nu så säger jag att det är så pass illa att riskera att göra någon besviken att det inte är värt risken, även om det skulle kunna innebära stora fördelar för andra.

Detta är något jag kommer att fortsätta att fundera över. Hur ser du på saken?

Varför inte ta chansen?

2012-01-26T01:00:00.001+01:00

Den 6:e januari skrev jag ett inlägg som hette; "Filosofisk Fredag – vad fanns innan Big Bang?". Jag fick en intressant kommentar på det som ledde till lite intressanta tankar. Läs inlägget och kommentarerna från 6:e januari om du vill. Annars kommer här den sista delen av diskussionen.

Anonym säger:
Det jag menade med mina exempel var att vi kan inte, förmodligen,bevisa att varken thor oden gud eller allah finns fanns eller kommer finnas. Dom gudar vi tror vi har sett kan lika gärna varit Aliens eller riktiga gudar, eller bara något vi inte kan förklara. Detta har gjort det vi sett till något icke mänskligt och förhöjt alltså gudar i vårat synsätt. På samma sätt ser vi det med tid och rum. För att något skall finnas måste det ha skapats. För oss är detta övernaturligt och därför måste det finnas en allsmäktig. För oss är detta begrepp vi inte kan förstå och borde inte heller tänka på.

Jag tycker alla religioner har bra grundtankar men saknar utvecklingen som människan haft. Jag tror inte på religionen men jag tror på tankarna som stillar folket i en religion.

Mitt svar:

Även om vi inte kan bevisa varken Guds existens eller icke-existens, vore det inte det naturliga valet att hoppas på Guds existens, med tanke på alla möjligheter det öppnar upp för? Och varför inte lägga lite energi på att söka Gud. Kan ju vara värt liksom.

Liknelse: Du ser en stängd dörr. Några säger att bakom dörren är bara ett tomt rum. Några säger att bakom dörren finns en värld med allt du någonsin önskat dig. Det är gratis att öppna dörren. Väljer du att öppna dörren? Jag väljer att öppna dörren i alla fall.

Hur menar du med att religionerna saknar utvecklingen som människan haft?

Fru eller Herr Anonym får gärna ge respons på mitt svar om du ser det och vill svara.

Jag = en supermänniska?

2012-01-25T01:00:00.000+01:00

Författare: Pernilla Rosengren

”Att veta sig vara misslyckad, men uppleva att man är älskad, det är den kristna friheten.”

Jag älskar det citatet.

Jag kan lägga bort min egen duktighet. Jag ÄR ingen supermänniska. Det är ingen idé att låtsas längre. Allt är nåd och bara nåd.
Men,
jag är oändligt älskad.
Att veta det på djupet av sitt hjärta måste vara det mest befriande som finns.
Jag är oändligt älskad av en Någon som ser på mig med ögon som vet.

Del 2 av "Jag har aldrig någonsin blivit så rädd." - En narkoman i mitt rum (eller var det en ängel?)

2012-01-24T01:00:00.005+01:00

Censurerad version

Del 1

Det här är en av de mest spektakulära händelserna i mitt liv. Det handlar om en annan människa så jag kan inte utge alla detaljer, av respekt till hans värdighet. Vi kan kalla mannen för Kalle.

Det var så här att jag hade haft en kass dag på universitet. Det var lördag och jag hade pluggat ensam hela dagen och jag och min uppsatspartner hade haft en väldigt påfrestande konflikt via mail hela dagen. Så när jag kom hem från skolan var jag på riktigt dåligt humör. Jag skulle precis gå in i den byggnad jag bor i. Då hör jag en okänd man bakom mig som frågar om jag ska till kyrkan. Jag säger att jag bor här men att jag tillhör kyrkan så jag kan hjälpa dig om du vill. Redan här kände jag att Gud ville att jag skulle erbjuda min hjälp till denna människa. Han började berätta lite om sig själv. Bland det första han nämner är att han har en allvarlig axelskada (shoulder impingement) samt att han lider av träningsnarkomani. Detta var mycket anmärkningsvärt, eftersom jag själv har haft problem med shoulder impingement samt träningsnarkomani. Redan nu förstod jag att detta var någon som Gud verkligen hade skickat till mig för att jag skulle hjälpa. Vi snackar om lite allt möjligt i 30 minuter och det framkommer lite allt möjligt som han har gjort. Efter ett tag beslutar jag att jag ska ta upp honom till mitt rum så att vi kan boka ett hotell och taxi till Kalle så att han får någonsstans att bo. Jag hjälper honom, vi byter nummer och jag nämner att han kan komma till Gudstjänsten imorgon kl 11. Han säger att han kanske kommer.

Följande morgon händer följande. Jag går från köket till mitt rum. När jag går in i mitt nedsläckta rum hör jag en röst säga Hej Isac. Jag stänger min dörr av chock och funderar på om det var min granne? Nej det var inte hans röst. Var det någon bakom min dörr? Jag tänder en svag lampa och tittar in i mitt dunkla rum samtidigt som jag hör Hej Isac inifrån rummet. När jag tittar in i rummet ser jag i mörkret en manlig gestalt med luva sitta vid mitt skrivbord. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Jag låser upp dörren och flyger ut ur mitt rum.

Del 2

Jag tittar in i rummet igen och ser att mannen reser sig upp och går mot mig med armarna sträckta åt mig. Men ÅH!!! Det är ju Kalle tänkte jag. Kalle säger Åh, Isac jag har saknat dig så. Och så kramar han mig. Han berättar att han behöver min hjälp.

Jag följer med honom till akuten och vi är där i 8-9 timmar och sen vidare till en annan institution några timmar. Under denna dag hände väldigt mycket saker som kommer sätta positiva spår i mig och Kalle för resten av livet.

Under sjukhusdagen med Kalle blev jag hela tiden varnad av folk till höger och vänster att vara försiktig. Men på något sätt var jag aldrig det minsta rädd. Jag var helt övertygad att Gud var med mig, att jag inte behövde vara rädd för min egen säkerhet, och att det skulle lösa sig på ett bra sätt tillslut. På detta sätt var denna dag en av de häftigaste i mitt liv och jag upplevde Guds närvaro väldigt starkt, då jag kände trygghet och samtidigt var i konstant bön att det skulle lösa sig. Jag är fortfarande övertygad att Gud har sitt beskydd över Kalle och vägleder honom.

Några lärdomar från denna dag:

Mitt livs plågor är inte så stora som jag ibland känner
Hur samhället behandlar sina medborgare, både på gott och ont
Hur livet är ur någon annans perspektiv
Att våga lita på Gud i de situationer jag starkt känner att Gud vill jag ska göra något farligt eller annorlunda för att hjälpa någon annan
Att endast min närvaro ibland kan räcka för att glädja andra människor
Att Gud kan verka genom vem som helst och att Gud är till för alla oavsett bakgrund eller nuvarande leverne

Jesus i Matteus 25:35-4035Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, 36jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ 37Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? 38När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? 39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’40Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.

Men hur vet man vad Gud vill??

2012-01-23T01:00:00.001+01:00

Jag fick en väldigt bra kommentar på ett tidigare blogginlägg "Go with God". Kommentaren löd:

"det blir man glad när det löser sig för andra för då få man hopp att det måste lösa sig för sig själv också, så bra jobbat!:)

1. Kan inte vara en slump när dåliga eller goda saker händer?

2. Men hur vet du vad Gud vill??

3. Jag tror inte att Gud är så orättvist att HAN ge bara till "de som lever rättfärdigt". Vad händer med som som har det värst, hemlösa barn ... är de inte värda för Guds hjälp? Kan HAN vara så fjantig?? En sådant Gud kan jag inte tycka om och hur kan några, som du här, tro att man kan vara så förtjänstfull?"

Jag tycker dessa frågor är så relevanta att jag tänkte ägna ett blogginlägg eller två för att försöka svara lite på detta.

Till att börja med, "slumpen". Det här är någon jag inte vet . Finns slumpen eller händer allt på grund av något speciellt? För mig är denna fråga inte så jätteviktig. Oavsett hur det är så har det inte så stor inverkan på mitt liv. Jag är däremot övertygad om att allt inte är en slump. T. ex. att universum och människan inte tillkommit av slump. Sen har jag flera gånger i mitt liv varit med om saker som har varit så sjukt osannolika så att jag inte kan säga att det var slumpen. Dessa gånger är jag övertygad om att Gud har gripit in.

Den andra frågan, hur vet man vad Gud vill? Är en mycket bra fråga. För mig handlar det om att ha en nära relation till Gud. Om man har en nära relation till någon så vet man vad den vill. För mig har det varit en process som har pågått hela livet. I min tonårstid var det främst Bibeln som var det sätt jag lärde känna Guds vilja. Bibeln är typ som en övergripande guide för hur Gud vill att vi ska leva våra liv. Så under min tonårstid läste jag mycket Bibel i perioder och det jag jobbade mest med var hur man skulle bete sig mot andra människor.

Men jag kände aldrig att jag riktigt kände Gud på djupet. När jag var typ 19-21 började jag söka en ny dimension av Gud. Jag läste mycket böcker som handlade om Gud, Jesus, kristendom. Mitt mål var att räta ut många av de frågetecken som ändå fanns i mig kring Gud och sånt. Jag började förstå mer och mer och helhetsintrycket blev klarare. Samtidigt började jag även göra förändringar i mitt liv. Jag började byta ut egoistiska delar av mitt liv mot oegoistiska. Jag började ta bort saker i mitt liv som jag sedan länge vetat var mot Guds vilja, eftersom det stred mot Bibeln och mitt eget samvete.

En ytterligare dimension öppnades när jag beslutade att jag skulle gå upp tidigare varje dag för att lägga detta på Bibelläsning, bön, tänkande, lovsång. Alltså att avsätta ordentligt med tid (15-60 min) varje morgon enbart på att lära känna Gud. Jag upplevde väldigt mycket av Gud under den period (kanske ett år) som jag gick upp extra tidigt. På många olika sätt har jag sedan fått uppleva Gud och jag har fått en bättre förmåga att kunna lyssna av vad Gud vill.

Så i det läget jag är i livet nu så kan man säga att jag tror mig veta vad Gud vill med mig genom

Min egen vilja (ju mer man umgås med Gud desto mer blir ens egen vilja lik Gud)
Bibeln, den talar ofta till mig
Andra böcker
Tankar och idéer jag får när jag ber
Andra människor runt om mig som jag har förtroende för

Om det är något jag är osäker på hur jag ska göra så brukar jag säga till Gud. Om du vill att jag ska göra något annorlunda än det jag gör nu så säg det till mig på något sätt. Ibland får jag via någon/några av punkterna ovan ett tecken på att jag ska förändra något. Ibland får jag bekräftelse på att jag ska fortsätta. Ibland får jag inget och det tar jag som ett tecken på att jag är på rätt väg.

Om ni vill jag ska förklara eller utveckla något av ovanstående så gör jag det gärna.

Svar på fråga 3 i kommentaren i början av inlägget kommer i ett annat inlägg.

I hjärtats enfald

2012-01-22T01:00:00.001+01:00

Vad tänker du på när du hör ordet enfald? En något korkad person? En person med förutsägbara, enkla tankemönster?

I något äldre bibelöversättningar så står inte ordet enfald för någonting negativt. Det handlar om att vara enkel, istället för dubbel. Att ha enkla motiv. Att vara frikostig och att handla utan baktankar. Det handlar om att ha hela sitt fokus riktat mot Gud, utan att vara splittrad i sig själv. Enfald är här någonting väldigt vackert.

I Rom 12:8, kan vi läsa om en gåva ifrån Gud, den att frikostigt dela med sig. I Åkessons bibelöversättnig, en väldigt bokstavstrogen översättning, så står det: "den som delar med sig - i enfald." Att dela med sig i enfald handlar om att frikostigt dela med sig, utan att hålla på sitt eget och utan att förvänta sig någonting tillbaka. Man kanske kan se det som att Gud gör oss lätt korkade när det kommer till att skilja mellan ”mitt och ditt”, det blir istället vårt och ingenting jag kan hålla för mig själv.

Enfald är att vara enkel och generös till sitt väsen. Det är någonting gott, men detta goda kan tyvärr tappas bort. Gud skapade oss till enfaldiga varelser, orienterade mot honom. Men vi vill gärna vara våra egna gudar och blir då splittrade och dubbla. Vi får andra lojaliteter än den enkla som är riktad mot Gud. Lojaliteter mot egot, som sliter sönder oss. Lojaliteter mot falska ideal, falsk manlighet och falsk kvinnlighet. Vi blir komplexa istället för enkla.

"Men jag fruktar att såsom ormen bedrog Eva med sin list, så fördärvas till äventyrs edra sinnen från den enfald, som är i Kristus" 1 Kor 11:3 (Åkesson)

Jag tror att det finns en enkelhet och enfald som vi kan nå tillbaka till om vi håller oss till Kristus. Det handlar dock om att låta Gud omforma mig till enkel människa, med mindre dubbelseende.

Slutligen ett citat:

"Vad det känns ljuvt och uppfriskande att komma in i en församling av enfaldiga själar, som inte förstår mer än att älska. Där man inte drömmer i det stora utan lever i det ringa, tjänar i kärlek, fröjdas i enfald - o, det är himmel, liv och seger."
Emil Gustafson

Först publicerad på http://antonkarldavid.blogg.se/ 2011-03-15, lätt redigerad och utökad

Namn: Anton Johnsson
Ålder: 22 år
Familj: Mamma, pappa, tre systrar.
Gör: Pluggar teologi
Favoritsysselsättningar: Umgås, vara lite lagom cynisk och läsa
Drömmer om: Leva i efterföljelse och enkelhet (samma som Pernilla)

”Det bor en revolt i att underordna sig”

2012-01-21T01:00:00.001+01:00

Författare: Pernilla Rosengren

Jag läste på en kompis blogg: ”Jag känner mig ensam igen. Har gjort det ganska mycket det senaste tiden.” Och jag tänkte – Du också!
Men sådant pratar vi inte om. Det är svårt, för att det gör oss sårbara. Vi lägger bort imagen, kommer ner och visar vår trasighet.

Jag tycker att det sociala klimatet ofta är väldigt girigt. Man ska vara hej och tjena med alla och känna rätt människor. Det är mycket ironi och internskämt och det gäller att ta för sig och synas. Ofta är det kul, men ibland är det hemskt. Jag har börjat tröttna.
Ibland är det är inget annat än girighet!
Var finns mänskligheten i det här? Var finns kärleken, Jesus och
”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare” (Matt 23:11).
När ska vi börja underordna oss varandra i kärlek? Mötas och se varandra på riktigt?

Marcus Birro skriver: ”Det bor en revolt i att underordna sig. Det verkliga upproret sker aldrig på gatorna. Den ständiga och sanna revolutionen äger rum i all tysthet, i hjärtats allra mjukaste kammare.”

Kanske är det värt att lägga bort imagen. Att underordna sig och säga, jag är inte tillräcklig i mig själv, jag har inte alltid roligt, jag känner mig ensam ibland.
Och lägga tiden på att se människor istället.

För,
för att kunna älska måste vi mötas. Och om vi ska mötas på riktigt krävs det sårbarhet. Att lägga bort, ironin, sarkasmen och skämten och säga - Du också?

Ps. Det är intressant att jag skriver det här, för jag är en av dem mest ironiska människorna jag vet. Ofta är det kul, men ibland är det hemskt. För ironi kan väldigt lätt glida över till sarkasm och då är det inte kul alls. Jag ska jobba på det! :)

"Importance of Expressing Oneself" or "Spotting the Big Bushes with No Roots." "Vikten av att uttrycka sig" eller "Att hitta de stora buskarna utan rötter"

2012-01-20T01:00:00.002+01:00

This text is written by Hulda Fahmi.

Dagens inlägg är skrivet av Hulda Fahmi (fakta om Hulda finns längst ner). En svensk version av inlägget kommer direkt efter den engelska.

Have you ever carried a thought around with you? Maybe a really good one or a doubt or struggle you have had. I know I have. I am coming to realise the importance of not just keeping these thoughts to yourself but actually expressing them. Freedom of expression isn’t called a fundamental freedom for nothing. Let’s use it! Here’s why...

Well first of all sharing ideas is when the idea can be evaluated. When friends have been speaking about something and you disagree, it is only when you speak out that you can test your argument. See if it stands. When we keep thoughts to ourselves we think they are undebatable but when we share them, we realise they weren’t as obvious to others. Either your point is strengthened, you realise some complexities you overlooked or you were just well... wrong.

Expressing yourself also makes you realise that you are not alone. Doubts and fears can look humongous in our own eyes. I remember when (okay it wasn’t that long ago) I was so ashamed of myself. I had realised that I did things with the wrong motives. I worried about it, barely wanted to touch or do anything (metaphorically). I was talking to my dad on the phone and he asked me how I was. (When my dad asks me that it’s hard to lie). I said well I don’t always have the right motives. The words crept out of me. I thought I’d dropped a big bomb. It was amazing because dad replied directly with a story from when he was younger. He said they had a prayer meeting with the team once and everyone came except for one guy. The next day the team leader asked the guy why he didn’t come. The guy replied, “I didn’t have the right motives.” The leader replied, “well next time come, and pray to God for your motives.” He really hit the nail on the head! Dad continued by saying that often the devil uses our motives to hinder us from doing good things. There are many times when I thought I was alone with my struggle. Thinking what kind of human am I? Turns out I am not the only one. Does it make it okay? No, but it is a reminder that NOTHING is ever too big for God. He can still use us if we are willing to confess, repent and give our weaknesses to Him.

A doubt or a question that you are struggling with can often look big and scary. But when you actually dive into it, look into it, it is groundless. Test your fears and thoughts, often they are just large bushes with no roots. The devil’s main tactic is deception, to keep us in the dark. Take your ideas into the light. It is only there where you can test if they are true.

“Your word is a lamp to my feet and a light for my path.” Psalms 119:105

Here’s a Bible story I thought of relating to these thoughts. Lets go way back to the good old testament. I was just about to say remember... but in case you don’t know the story let me set the scene with my exceedingly minimal Bible history knowledge.

Scene: Middle East. Israelites have fled Egypt. They are living in the wilderness. Pretty tired of it at this rate.

Main characters: Twelve spies among them Caleb and Joshua.

Now God has promised that the Israelites will enter the promised land. In fact He said he was going to give it to them, but told them through Moses to explore it first.

So the twelve spies were sent out to check out the land. After spying the land they found it to be very fertile with large grapes and truly a country that was flowing with milk and honey.

Caleb and Joshua trusted that God would give them the land. But the majority of the spies saw only the giant size of the population. Their height. Their muscles. And they were scared. (NB: God didn’t ask them to check their abilities to take over the land. He said it was already theirs. He was basically saying it is already bought do you want to look at it?).

Often times though, we are like the other ten spies. Forgetting God’s promises and just looking at the big giants around us and telling God it would have been better if we’d died in the desert. What promises are we not heeding today?

Found this link and it goes through this story very well:

http://oakridgechurch.com/riggs/twelv-sp.htm

Svensk version

Har du någonsin burit på en tanke? Kanske en riktigt bra sådan eller tvivel eller en kamp du har haft. Jag vet att jag har. Jag har börjat inse vikten av att inte bara hålla dessa tankar för mig själv utan faktiskt uttrycka dem. Yttrandefrihet kallas inte en grundläggande frihet för ingenting. Låt oss använda den! Några skäl till varför…

Först av allt, är utbyte av idéer den enda gången då idén kan utvärderas. När vänner har talat om något och du inte håller med är det bara när du talar ut som du kan testa dina argument. Se om det håller. När vi behåller tankar för oss själva tror vi att dem är obestridda men när vi delar dem inser vi att dem inte var så självklart för andra. Antingen stärks din synpunkt eller så inser du några komplikationer du förbisett eller så hade du bara...ja, fel.

Att uttrycka dig också gör att du inser att du inte är ensam. Tvivel och rädslor kan se stora ut i våra egna ögon. Jag minns när (okej det var inte så länge sedan) Jag skämdes över mig själv. Jag hade insett att jag gjorde saker med fel motiv. Jag var orolig för det, knappt ville röra eller göra något (bildligt). Jag pratade med min pappa i telefon och han frågade mig hur jag var. (När min pappa frågar mig det, är det svårt att ljuga). Jag sa att jag inte alltid har rätt motiv. Orden kröp ur mig. Jag trodde jag hade släppt en bomb. Det var fantastiskt eftersom pappa svarade direkt med en historia från när han var yngre. Han sa att de hade haft ett bönemöte med sitt team en gång och alla kom förutom en kille. Nästa dag frågade teamledaren killen varför han hade inte kommit. Killen svarade: "Jag hade inte rätt motiv." Ledaren svarade: "Nästa gång kom, och be till Gud för dina motiv!" Han slog verkligen huvudet på spiken! Pappa fortsatte med att säga att ofta använder djävulen diffusa saker som våra motiv för att hindra oss från att göra bra saker. Det finns många tillfällen då jag trodde jag var ensam med min kamp. Funderade vad för slags människa är jag? Det visade sig att jag inte är den enda. Gör det saker och ting okej? Nej, men det är en påminnelse om att ingenting någonsin är för stort för Gud. Han kan fortfarande använda oss om vi är villiga att bekänna, ångra oss och ge våra svagheter till honom.

En tvekan eller en fråga som du kämpar med kan ofta se stor och skrämmande ut. Men när du verkligen dyker in i den, tittar på den är den grundlös. Testa dina rädslor och tankar, ofta är de bara stora buskar utan rötter. Djävulens främsta taktik är bedrägeri, att hålla oss i mörker. Ställ dina idéer i ljuset. Det är bara där du kan testa om de är sanna.

"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Psaltaren 119:105

Här är en berättelse från Bibeln som knyter an lite till tankarna där uppe. Låt oss gå tillbaka till det gamla goda testamentet. Jag skulle just säga kommer ni ihåg ... men om du inte vet historien låt mig måla upp scenen med min ytterst minimala bibliska historia kunskap.

Scen: Mellanöstern. Israeliterna har flytt Egypten. De lever i vildmarken. Ganska trötta på det nu.

Huvudpersonerna: Tolv spanare bland dem Kaleb och Josua.

Gud har lovat att israeliterna kommer komma in i det utlovade landet. I själva verket sa han att han skulle ge det till dem, men sa till dem genom Mose att utforska det först.

Så de tolv spanare skickades ut för att kolla in landet. Efter dem hade utforskat landet fann de att den vara mycket bördig med stora druvor och verkligen ett land som flyter av mjölk och honung.

Kaleb och Josua litade på att Gud skulle ge dem landet. Men majoriteten av spanarna såg bara jätte-befolkningens storlek. Deras höjd. Deras muskler. Och de var rädda. (OBS: Gud bad dem inte att kontrollera deras förmåga att ta över landet han sa att det var redan deras. Han sa i princip jag har redan köpt den, vill du titta på den?).

Ofta är vi dock som de andra tio spanarna. Vi glömmer Guds löften och bara tittar på de stora jättarna omkring oss och säger till Gud det hade varit bättre om vi hade dött i öknen. Vilka löften är vi inte hörsamma till idag?

Hittade den här länken, den går igenom den här Bibelberättelsen mycket väl: http://oakridgechurch.com/riggs/twelv-sp.htm

Fakta om Hulda

Ålder: 20

Familj: The best :) = with our flaws but saved by love. (Mor, far och två visa tvillingsystrar)

Gör: pluggar juridik samtidigt som hon kulturkrockar

Favoritsysselsättningar (när jag kan): va med familjen, springa, tennis, spel och lekar, prata, träffa människor, film, yeah that be all..ish

Drömmer om att: flytta hem

Go with God!

2012-01-19T01:00:00.002+01:00

Matteus 6:33 är en av mina viktigaste Bibelverser. "Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Detta är något jag försöker leva efter. Jag försöker lita på att så länge jag gör som jag tror att Gud vill att jag ska göra så kommer saker och ting lösa sig förr eller senare. Och att leva enligt Guds vilja är det bästa man kan göra, även om det ofta kan vara tufft.

Jag berättade för några veckor sen hur min bostadssituation löste sig på ett väldigt bra sätt. Nu hände det samma sak med min jobbsituation. Jag hade tänkt att jobba natt samt vikariera på olika skolor. Det var det som skulle vara min sysselsättning och jag kände att Gud ville detta. Men en dag förrförra veckan kände jag att det hade varit skönt att ha ett fast lärarjobb (matte och idrott och max 50%-tjänst) så man får bra relationer med eleverna och kollegorna. Samtidigt som det är skönt med fasta arbetstider. Men jag tänkte att, nä men Gud har inte sagt något annat så nu får det bli så här, det kommer gå jättebra säkert.

Dagen efter ringer en kompis och frågar om jag vill ha ett 50%-jobb som matte- och idrottslärare på ett centralt gymnasium i Örebro. Jag kontaktar rektorn och får intervju på onsdagen. Dagen innan intervjun, på tisdagen alltså, tar jag examen. Så på onsdagen går jag på intervjun, blir erbjuden jobbet och tackar ja.

Fatta vilket flyt med allt. Det var typ exakt ett sånt jobb jag ville ha. Jag behövde inte ens söka utan det sökte upp mig. Jag fick det typ direkt efter examen så jag slapp tänka på det innan examen var fixad.

Så det här var verkligen ett exempel på hur Gud ger oss det vi behöver, så länge vi följer Honom.

Tack!

Dagen då jag gav Jesus 7 kronor och gick förbi

2012-01-18T01:00:00.005+01:00

Dagens inlägg är liksom gårdagens, skrivet av Pernilla Rosengren.

Måndag, Januari.
Det är bitande kallt och jag är ute och går. Har gjort vardagssaker som att låna kurslitteratur på biblioteket och handlat.
Då sitter han plötsligt där, Jesus. Han spelar på ett dragspel och ser lite frusen ut. Jag ger honom en slant, nickar och går förbi.
Hundra meter senare ser jag honom igen. Han sitter direkt på marken och ser vädjande på människorna som går förbi. Jag ger återigen honom en peng och kände att mitt samvete mår lite bättre. Nu hade jag mött Jesus två gånger och gett honom något varje gång, puh. Men så lite längre bort ser jag honom igen. Han ser riktigt eländig ut, saknar en massa tänder och fryser. Och jag…
Jag ger Jesus sju kronor, muttrar något om att det är kallt idag och går förbi.

Jesus sa:” … Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.”
(Matt 25:37-40, läs gärna hela Matt 25)

Det jag tror bibeltexten ovan handlar om, är mer än att se de allra fattiga som Jesus. Det är att se Jesus i alla, är att göra människor mänskliga.
Att göra människor mänskliga.
Det är då det är svårt att ignorera, att gå förbi.
För när vi slutar se människan hamnar vi väldigt lätt i likgiltighet och hat. Och då är det inte långt till krig och koncentrationsläger.

Att jag gav bara sju kronor, det är något som jag inte kan släppa. Jag skulle ha kunnat göra så mycket mer. Och nu när jag har kommit in i värmen kan jag tänka:

Vad kan man göra?
Titta människor i ögonen och prata med dem
Bjud på mat på en närliggande kiosk eller restaurang
Ge bort en varm filt eller ett par vantar
Ge bort en kasse med mat
Eller varför inte lite kex
(Och om du är lika rädd som jag kan du alltid göra det ihop med någon annan.)

Det viktigaste är nog att aldrig glömma bort att alla människor är människor.

“Understanding seems to be a matter of the heart”

2012-01-17T01:00:00.001+01:00

Dagens inlägg är skrivet av min kompis Pernilla Rosengren.

Fakta om Pernilla

Ålder: 23 år

Familj: En drös med fina människor i olika åldrar!

Gör: Pluggar till diakon och njuter av livet

Favoritsysselsättningar: Umgås, dansa och läsa böcker.

Drömmer om att: Leva i efterföljelse och enkelhet

Det finns så många människor som vill förändra.
Vi gör det på många olika sätt, arbetar med så olika frågor, men alla strävar mycket åt samma håll. Några jobbar för hållbara handelsavtal i EU, andra arbeta med gatubarn, försöker rädda utrotningshotade djur eller stoppa svensk vapenexport. Vi vill åt samma håll.
Jag tjatar ofta om hur korkade vi människor är. Men vi är även otroligt kloka och fulla av kärlek. Jag förstår varför Gud älskar oss så otroligt.
På bilden ser vi pingviner som fått sitt fettlager bortsköljt av ett oljeutsläpp och då också sin förmåga att hålla sig varma. Någon kom på att de behövde tröjor och en världsvid kampanj drog igång. De fick sina tröjor och är räddade för den här gången.
Vi människor, på samma sätt korkade och otroligt kärleksfulla och kreativa.
Vi måste arbeta på så många olika plan, på så olika sätt och på olika tid. Men det som vi vet är att vi måste göra något. Jag tror att det hela måste börja i hjärtat, med en ödmjukhet inför Gud som skapat både jorden och oss.
Jag sitter i skrivandets stund och lyssnar på Ellen Wingren som sjunger Understanding seems to be a matter of the heart. Och jag tycker att det är så sant.
För jag tycker mig hela tiden höra argument för att det inte går, varför man ska lägga sin energi och kraft på någonting annat. Men vi måste nog bli bättre på att applådera de insatser som görs. Även om de är något felriktade och inte det helt viktigaste som finns. Istället för att klaga på människor som lägger sin energi på att rädda djur istället för barn, kan vi tacka dom i våra hjärtan och lägga vår egen energi på att hjälpa barnen.
Förändring behövs ju på så många olika plan.
Vad ska jag göra?

Jag (Isac) kommer vara upptagen en tid framöver och inte hinna skriva så mycket i bloggen. Så om det är någon som vill bidra med ett inlägg så vore det nice. Det kan handla om lite vad som helst, det är inte så höra krav liksom. Ta chansen och Skriv!!! :) Du kan skicka det till min mail isaemolo@hotmail.com

MötaGud Måndag – jag har aldrig någonsin blivit så rädd

2012-01-16T01:00:00.002+01:00

Fortsättning följer en annan dag :P

Sylvass Söndag – vissa människor ska hållas borta från ungdomar!

2012-01-15T01:00:00.004+01:00

Igår kom jag över en nyhet som gjorde mig mycket upprörd och äcklad. Du kan läsa om det här http://feministisktperspektiv.se/2012/01/13/pojklagstranare-illustrerar-spelide-med-sex-och-vald/ . Kortfattat handlar det om att innebandytränare för 14-åriga pojkar har använt sig av försvarstaktiker som de illustrerar med hjälp av sex och våld och förmedlar en förkastlig kvinnosyn till 14-åringarna.

Sådana människor ska inte få ha ansvar för barn och ungdomar. Och om de nu måste vara i något sammanhang där barn och ungdomar finns får de allt hålla sina sjuka tankar för sig själva. De ska inte få förstöra andra människor mer än de redan gjort. Flera av dessa 14-åriga killar tycker säkert att dessa ”taktikbenämningar” var skitcoola, vilsna unga som de säkert är. Men förhoppningsvis fanns det flera som inte tyckte dessa ”taktikbenämningar” var coola, utan tyckte det nog mest var lite sjukt. Men säkert vågade dessa inte säga något eftersom de inte ville säga emot den ”coola” tränaren.

En förälder till pojkarna;

”Men jag hade ingen aning om att tränarna talar på det här sättet. Jag har svårt att ta in det då tränaren är otroligt populär bland killarna och vi föräldrar har stort förtroende för samtliga tränare, och framför allt han du nämner.”

”Jag vet att min son ser otroligt mycket upp till tränaren och tar till sig allt som han säger.”

Som du ser så är tränaren otroligt populär och har stort inflytande på de unga killarna. Detta är nog inget ovanligt. Många fula fiskar har pålitliga fasader och verkar väldigt trevliga, men under allt döljer sig smuts och äckel. Tyvärr finns det säkert fler fall som inte har upptäckts än och det finns många äckel på höga poster som inte borde få ha så mycket inflytande och makt som de har. Många vet nog om sina äckel till kollegor men fegheten är utbredd och folk håller varandra om ryggen även om de nog innerst inne vet att det är omoraliskt.

Så jag uppmanar alla som handlar omoraliskt på något sätt att sluta med det genast. Det kommer att straffa sig i längden på något sätt. Gör upp med det nu även om det verkar tufft. Jag tror att det kommer att bli tuffare konsekvenser ju längre tiden går innan du gör något åt det.

Allt skit kommer upp till ytan förr eller senare.

Lidande Lördag – att ta sig ut ur ensamhet

2012-01-14T01:00:00.000+01:00

Förra lördagen skrev jag om hur man kan hjälpa andra att bli mindre ensamma. Denna gång är det fokus på den som känner sig ensam.

Anledningarna till ensamhet kan givetvis vara många. Kanske blyghet, egoism, social osäkerhet, tidsbrist, geografiskt läge, sociala svårigheter. Här kommer några tips på hur man kan minska sin ensamhet.

Vid blyghet, social osäkerhet och sociala svårigheter

Bestäm dig för att ta kontakt med de du egentligen vill kontakta. Bestäm dig för det och gör det. Vad är det värsta som kan hända? Det är inget farligt. Våga!
Igen, våga misslyckas. Lär dig av misstagen. Ju mer man försöker desto bättre blir man.
Om du har någon i din omgivning som du litar på, be den om tips hur man kan tänka och agera i olika situationer.

Vid egoism, det vill säga att man bara vill göra det man själv tycker är roligt

Fundera på vad som är viktigast för dig; att alltid göra vad du vill och vara ensam, eller vara i gemenskap men kanske inte alltid få bestämma vad som ska göras?
Om du föredrar gemenskap så häng med andra även om själva aktiviteten inte är så kul, denna gemenskap kanske i längden leder till nya bekantskapskretsar som kanske innehåller människor med intressen mer lika dina.

Tidsbrist; vissa människor är så upptagna att de inte hinner vara del av en gemenskap. Fundera på om det du lägger din tid på är mer värd än gemenskapen.

Om inte, försök då frigöra tid. Kanske jobba mindre eller spela mindre data eller vad du nu gör som tar all tid. Använd den frigjorda tiden till att umgås

Geografiskt läge, om man kanske bor ute i skogen eller på landet.

Fundera på flytt, om det är värt det?
Leta upp de människor som ändå säkert finns i omgivningen och försök bli tight med dem

Några andra allmänna tips

Försök tränga dig in i gemenskaper. (Vad händer i helgen? Vad ska ni göra? Får jag hänga med?) Det kan i vissa fall mötas med lite motstånd medan i andra fall blir man mottagen med öppna armar. Våga misslyckas. Om man inte chansar kan man inte vinna.
Exempel på olika gemenskaper är; kompiskretsar, idrottsföreningar, andra föreningar, kyrkor. Det finns många ideella föreningar som söker ideella insatser. Att jobba ideellt är superbra för att knyta nya kontakter.
Leta efter vänner i samhällets ”bottenskikt”. De som inte är så populära (gamla, fattiga, invandrare, handikappade, missbrukare m.m.) i samhället är ofta varma människor som inte dömer eller utestänger andra. Det finns många andra ensamma därute som längtar efter gemenskap. Observera att jag försöker se på alla människor på samma sätt men det är samhällets syn på populär och ”bottenskikt” jag menar.
Tacka JA så ofta du kan även om du inte är så sugen på att umgås. Om man säger Nej blir man inte tillfrågad igen. Om du måste säga Nej, säg ”åh tyvärr jag kan inte, men jag hade verkligen velat, men fråga nästa gång så hänger jag med."
Bjud in andra människor till ditt hem och ditt liv. Återigen kan man få både positiva och negativa svar men man måste våga chansa. Ha inte heller prestationsångest över vad du ska bjuda på eller vad ni ska göra. Utan var dig själv, bjud på det du har och gör det du tycker är kul, och var observant på vad de/n andre vill göra eller prata om.
Var positiv och vänlig mot människor.
Lyssna på andra och hjälp dem med det du kan.

Filosofisk Fredag – utseendefixering

2012-01-13T01:00:00.001+01:00

Jag vet inte om detta ämne är inom filosofin men det skiter jag i, jag vill skriva om detta idag ändå.

De flesta kan nog hålla med om att fokuseringen på utseendet har ökat i vårt samhälle den senaste tiden. Skönhetsoperationer blir allt vanligare och allt mer accepterat. Och tv-program som handlar om mammor som pressar sina döttrar till att bli skönhetsprinsessor kommer allt oftare. I media så är snygga människor kraftigt överrepresenterade. Det har enligt mig gått för långt. Jag tror att utseendefixeringen skapar mycket dåliga känslor hos många människor, speciellt unga som känner att de inte kan leva upp till idealen.

Utifrån detta har jag några funderingar som kan vara intressanta att tänka på;

Om man inte hade sett varandras utseenden hade man behandlat andra människor på ett annat sätt då? Hade kanske de inre kvaliteterna kommit fram mer, och impopulära människor plötsligt blivit mer populära?
Om ingen fick fixa sitt utseende på en månad, vad skulle hända då? Skulle många tänka; vad skönt det är att slippa bry sig?
Om det inte fanns några speglar, skulle man bry sig mindre om sitt utseende då?

Ja, det var några tankar det. Hoppas det väckte någon fundering hos dig.

Teologisk Torsdag – att vara kristen handlar om en relation, inte en religion

2012-01-12T01:00:00.002+01:00

Dagens inlägg är inspirerat av Bibeln, närmare bestämt; Filipperbrevet, kapitel 3, vers 7-9.

Fil 3:7-9;

Men allt sådant som var en vinst för mig har jag för Kristi skull kommit att räkna som en ren förlust. Ja, jag räknar faktiskt allt som en förlust jämfört med det som är långt mera värt, kunskapen om min herre Kristus Jesus. För hans skull har allt det andra förlorat sitt värde för mig. Jag kastar det på sophögen för att vinna Kristus och få leva i honom, inte med den rättfärdighet som lagen ger utan med den som kommer av tro på Kristus, den rättfärdighet som Gud ger åt dem som tror.

Paulus som skrev ovanstående var antagligen en typ perfekt jude innan han mötte Jesus. Han följde alla regler väldigt bra. Men efter att ha mött Jesus blir Paulus duktighet inför lagen och religionen inte värt någonting. Han hade hittat något som var så mycket mer värt, nämligen kunskapen om och relationen med Jesus.

Han säger att han föredrar den rättfärdighet (att leva rätt) som man får genom att tro på Kristus, före den rättfärdighet man får från lagen (religionens regler). Detta är något jag under de senaste åren har upptäckt personligen. Som kristen kan det ibland framstå som att man måste tänka på ett visst sätt och göra vissa saker och samtidigt undvika att göra vissa saker. När detta blir ett måste som kommer utifrån (från tex andra människor) blir det enligt mig religion. Man måste vara på ett visst sätt för att passa in och anses bra.

Jag anser att detta inte är särskilt lyckat. Som kristen ska motivationen komma från Gud och skapa en inre drivkraft att göra, tänka, inte göra, inte tänka. Det är alltså genom relationen med Gud som man ska formas.

Många gånger har jag haft kamper i mitt eget liv om olika saker. T.ex. saker som jag borde göra men som jag inte vill göra, eller tvärtom. Vissa kamper har känts omöjliga att vinna. Men jag har märkt att ju mer tid jag umgås med Gud i bön, bibel, sång, hjälpa andra m.m. desto lättare har det varit att vinna kamperna. Ju mer vi hänger med Gud desto mer blir vi lika Honom och vår vilja blir mer i enlighet med Hans vilja.

Så om du har kamper i ditt liv. Testa att söka Gud så kanske kampen blir lättare att vinna.

Så coolt! Efter jag skrivit detta inlägg igår onsdag så cirkulerar nu torsdag följande länk på facebook http://www.youtube.com/watch?v=1IAhDGYlpqY som handlar om det dagens inlägg handlar om. Kolla på detta klipp. Det är som dagens inlägg fast 100 gånger bättre. Kolla på det!!!

Oförutsägbar Onsdag – en förebild till kyrka?

2012-01-11T01:00:00.002+01:00

Idag när jag läste dn.se kom jag över följande artikel; http://www.dn.se/sthlm/har-ger-kyrkgolvet-tak-over-huvudet . Alltså en kyrka i Stockholm som tar sitt ansvar och hjälper de som behöver det, i det här fallet hemlösa. Jag blir glad när jag ser att människor får hjälp.

Jag gick faktiskt förbi denna S:ta Clara kyrka i höstas när jag var i Stockholm. Då var de i full gång med att dela ut fika till dem som ville ha (främst hemlösa). Det lilla jag vet om denna kyrka ger ett väldigt bra intryck i alla fall.

Men hur är det med andra kyrkor? För några månader sen uppmärksammades några tiggares situation här i Örebro. De bodde i något slags tält de hade byggt av plåtbitar och presenning, det måste ha varit väldigt kallt för dem. Det var fruktansvärt att inse att man hade gått förbi dessa tiggare massor av gånger och att man inte hjälpt dem så mycket som man hade kunnat. Så jag inser att jag själv inte tog det ansvar jag borde ha gjort. Min självupptagenhet och min rädsla för att göra bort mig inför dem och andra på stan hade hindrat mig från att reda ut saken ordentligare.

Jag inser alltså mitt eget ansvar i situationen men en sak jag funderar på är huruvida någon kyrka erbjöd dem sovplats när deras situation blev känd? Kanske så var fallet och jag anser att det borde vara en självklarhet att kyrkor delar med sig av sin byggnad för de som behöver tak över huvudet.

Men kan det vara så att dagens kyrkor har så mycket ekonomiskt värdefulla saker i sig att det anses vara för riskabelt att låta någon ”opålitlig” sova i kyrkan? I så fall tycker jag att det har blivit fel någonstans längs vägen. Vad tycker du om detta? Upplever du att kyrkan tar sitt ansvar eller inte? Vad har du för förväntningar på kyrkan?

Skriv gärna en kommentar om detta om du vill. Det är en, enligt mig, väldigt intressant diskussion som säkert skulle gynnas av många varierande åsikter.

Tillämpbar Tisdag – om skitsnack

2012-01-10T01:00:00.002+01:00

Skitsnack är nog något vi alla har upplevt på ett eller annat sätt. Antingen blivit skitsnackade om, eller skitsnackat själva, eller hört andra skitsnacka om någon. I vilket fall så tycker jag detta är en väldigt intressant företeelse som jag har lagt ganska mycket tid på att försöka analysera.

För mig är det skitsnack när samtliga följande punkter stämmer

Man säger något negativt om någon som man inte vågar säga till personen personligen
Man har inte syfte att prata av sig för att ventilera sina starkt negativa känslor
Man har inte syftet att prata om personen för att komma fram till något konstruktivt tex hur man kan hjälpa personen eller komma fram till hur man ska lösa ett problem som har med personen att göra

Självklart går det att diskutera kring dessa punkter och vad som egentligen är skitsnack. Du kanske får komma fram till din egen definition av skitsnack.

Ibland när jag pratat om någon i negativa ordalag brukar jag fundera på punkterna ovan om huruvida jag snackat skit eller inte. Oftast visar det sig att om jag har lite dåligt samvete om något jag sagt om någon så brukar jag faktiskt ha snackat skit. Då får jag ångra mig och försöka komma på hur jag ska kunna undvika att göra om det.

Enligt vad jag har kommit fram till det så finns det lite olika anledningar till att skitsnack förekommer.

Man vill höja sin egen person genom att sänka någon annan
Man vill få bekräftelse av andra genom att de håller med en i ens skitsnack
Man vill ha roligt, då är det smidigt att ha kul på någon annans bekostnad
Man vill vara elak mot personen och att andra ska tycka illa om den

Ingen av dessa anledningar tycker jag är ok.

Men det finns en situation då jag tycker det kan finnas motiv till att prata negativt om någon, men jag tycker inte att det är skitsnack då. Det är när någon har sårat en eller gjort en väldigt upprörd. Då tycker jag det är ok att säga till någon vad den personen har gjort mot en och hur sårad man blev av det. Detta tror jag kan vara viktigt ibland för att man ska få utlopp för sina känslor och kunna prata av sig med någon.

Avslutningsvis har jag en utmaning till dig. Du kan kanske testa den idag eller resten av veckan.

Försök analysera dig själv om du snackar skit om andra
Försök att inte snacka något skit om någon
Försök istället att hitta positiva sidor hos personen/personerna och prata om det istället

MötaGud måndag – ett mystiskt sms

2012-01-09T01:00:00.001+01:00

I våras inträffade en sak som var startpunkten på något nytt i min relation med Gud. Jag hade under en tid, kanske ett år, ansträngt mig för att lära känna Gud på ett djupare plan. Men jag kände fortfarande att jag inte hade fått uppleva tillräckligt mycket av Gud för att jag skulle våga ta ytterligare steg och börja ta risker för Guds skull. Jag kände att jag hade nått en slags platå där något nytt var tvunget att hända. Detta var något jag bad för under en tid.

På några månader hände flera saker som gav min Gudsrelation nya dimensioner. Jag tänker nu berätta en av de händelserna.

Som sagt hade jag ett tag bett Gud om något tecken eller liknande som skulle se till att det lilla uns av tvivel som fortfarande fanns, skulle försvinna.

Samtidigt kom jag i kontakt med en kompis som visade sig ha hamnat i ganska allvarliga problem och var i flera rättegångar och blev dömd för några saker. Han hade förändrats mycket jämfört med hur han var tidigare. Han var hårdare, aggressivare, hotfullare och pessimistiskare, mot att tidigare ha varit en schysst kille. Jag tyckte synd om honom och ville hjälpa honom, men på grund av vissa omständigheter var det omoraliskt att hjälpa honom så mycket som jag kanske egentligen ville.

Hela situationen plågade mig och en morgon bad jag länge Gud om vägledning i denna väldigt komplicerade situation. I vanliga fall brukade jag få lösningar på problemen när jag bad, men denna gång kändes det inte som att jag kom fram till något klockrent. Det jag kom fram till var att jag kunde spela biljard med honom, det var typ den enda plats som denna situation tillät att träffa honom på. Men det kändes inte som en toppenidé. I vilket fall som helst släppte jag det tillslut.

En timme senare när jag satt på en lektion i skolan fick jag ett sms.

-Biljardbordet har repat sig. Tror du det går att fixa? / Johan

Jag kollade smset snabbt och tänkte snabbt att det måste varit Johan min barndomskompis som skickade angående ett biljardbord i kyrkan hemma. Men jag tänkte inte mer på det eftersom lektionen var viktig.

Några timmar senare var jag inte lika upptagen så då tog jag fram telefonen igen och kollade smset. Jag skickade tillbaka

- är det Johan X?

Fick svar direkt

- nej det är Johan Y, är inte du Z?

Jag svarade

- nej, jag är Isac, Z:s son

Fick svar

- jaha jag trodde det var Z:s nummer

Och så gav jag han min pappas nummer så löste de det på egen hand sen

Ok, nu kanske du inte tycker detta är så märkvärdigt men jag ska försöka förklara. Jag hade alltså bett om ett tecken från Gud. Jag hade bett om vägledning med min kompis. Jag hade kommit fram till att spela biljard med honom men det kändes inte helt hundra.

- En timme efter jag bett biljardbönen fick jag ett sms om biljard, har aldrig vad jag minns fått sms om biljard innan i mitt liv

- Smset fick jag av en person jag pratat med kanske en gång i hela mitt liv och det var kanske 5 år sen (det var inte från den barndomskompis jag trodde från början)

- Jag har aldrig fått sms av den personen

- Personen hade avsikten att skicka till min pappa

- Men numret står på min mamma

- Men ändå så skickades det till mig

Ju mer jag tänkte på allt detta desto mer konfunderad blev jag. Det här är för otroligt för att bara vara en slump. Så tillslut kom jag fram till att Gud måste ha haft ett finger med i skickandet av detta sms.

Då var detta det mest konkreta jag fått från Gud någonsin, allt annat hade kunnat gå att bortförklara men den här gången gick det inte. Sen under resten av året hände det mycket mer spektakulära saker än det här, men detta var starten på en ny dimension, där jag började se Gud mer och mer närvarande i mitt liv.

By the way, spelade jag biljard med kompisen? I början var jag stensäker på att jag skulle spela biljard med honom. Jag ringde och smsade honom hur många gånger som helst, och försökte besöka honom i hans lägenhet. Men jag fick inte tag på honom på ett bra tag. Men jag är ganska säker på att han uppmärksammade mina samtal och sms även att han inte svarade och jag hoppas och tror att han förstod att jag brydde mig. Jag bar honom i bön ganska mycket också, vilket han hade bett mig om.

Men tillslut träffade jag på honom några gånger och fick snacka lite. I vanliga fall hade jag kanske undvikit honom då jag sett honom eller sagt att jag inte hann snacka. Men på grund av biljardsmset visste jag att jag skulle vara extra omtänksam mot honom och det kändes som att han uppskattade att jag tog mig tid till att lyssna på honom.

Det blev ingen biljard men jag tror att Gud använde smset för att jag inte skulle sluta bry mig om honom, det var det som var det viktiga.

Så slutsatser.

- I vissa fall kanske det kan vara bra att be Gud om tecken för att man ska våga ta nya tuffa steg i sin efterföljelse

- Det gör inget om du tolkar Gud fel så länge du har kärlek som motiv. Så länge du gör saker för att du vill sprida kärlek till människor så kommer det tillslut att bli positiva konsekvenser av det på något sätt

Sylvass Söndag – Du kan förändra världen! Gör du det?

2012-01-08T01:00:00.002+01:00

Detta inlägg är riktigt vasst. Jag kommer inte kommentera så mycket utan kanske bara väcka lite tankar genom att ställa olika alternativ mot varandra.

För 3 miljoner kronor kan du antingen köpa en riktigt fin villa eller;

skänka pengarna och bekosta 1,5 miljoner doser mässlingsvaccin och rädda många tusen liv.

För 1 milon kronor kan du antingen köpa en riktigt fin lägenhet eller;

24 390 myggnät som räddar tusentals människor från att få malaria.

För 300 000 kronor kan du köpa en riktigt fin bil eller;

95 000 påsar nötkräm mot undernäring och rädda livet på tusentals undernärda barn.

För 50 000 kronor kan du köpa en riktigt fin resa eller;

245 fotbollar med pump som förgyller livet för hundratals fattiga barn.

För 15 000 kronor kan du köpa en riktigt fin dator eller;

4 500 skrivböcker och pennor som kan göra att hundratals barn gess möjlighet att studera sig ut ur fattigdomen

För 6 000 kronor kan du köpa en Iphone eller;

150 000 vattenreningstabletter som ger rent dricksvatten till tusentals törstsläckningar.

För 1 000 kronor kan du köpa ett par riktigt fina jeans eller;

40 sagoböcker som kan ge många barn en magisk dimension i sin annars tuffa barndom.

För 300 kronor kan du köpa en riktigt fin middag eller;

1 350 påsar näringspulver som kan rädda livet på många barn.

För 100 kronor kan du se en nice film på bio eller;

120 doser poliovaccin och hindra flera människor från onödigt lidande

För 40 kronor kan du köpa en fika eller;

20 doser mässlingvaccin och rädda livet på några barn.

Jag skriver inte detta för att skapa dåligt samvete utan vill bara väcka tankarna att vi har stor makt att hjälpa och vi gör ständiga val i livet som andra påverkas av.

Dåligt samvete ska inte vara drivkraften till att hjälpa. Hjälper gör man för att man vill att andra människor ska bli glada eller slippa lidande.

Hur använder du dina pengar?

Lidande Lördag - ensamhet

2012-01-07T08:43:00.000+01:00

De flesta människor i Sverige har en väldigt hög ekonomisk standard. Men frågan är om alla dessa verkligen är rika? Är man rik bara för att man har mycket pengar? Jag tycker att rikedomsbegreppet har blivit för smalt. För mig kan rikedom likväl handla om att ha en trivsam och givande sysselsättning, eller att man har goda sociala relationer och lever i en härlig gemenskap med andra människor. Och likväl kan man vara fattig om man inte har tillräckligt med sociala relationer, även om man har massa pengar på banken.

Just det sistnämnda är något jag tänkte spinna vidare på. Enligt Wikipedia utgör ensamhushållen 46% av alla hushåll i Sverige, vilket innebär att vi toppar ”ensamhetsstatistiken” i världen. Att bo ensam innebär inte att man måste vara ensam men det känns som att det är en större sannolikhet att man är ensam om man bor ensam.

I vilket fall så kommer här en idé på hur vi kan minska ensamheten;

Fundera på om du har någon bekant som du inte umgås med. Nästa gång du och dina kompisar ska hitta på något, bjud med den ”bekanta”. Vill den inte så vill den inte, men då har du i alla fall frågat. Om den vill så kanske ni har fått en ny kompis. Inget att förlora liksom. Visserligen kanske denna person inte är världens roligaste att umgås med men det kanske betyder mycket för denna person bara att få vara med.

Jag tror att en av anledningarna till ensamhet är att vissa bekantskapskretsar blir ganska stängda och inte är så pigga på att släppa in nya människor. Så om du vill göra en god gärning, var beredd på att öppna upp din kompiskrets.

En annan sak. Var inte rädd för olikheter. De flesta umgängeskretsar har ofta människor som är ganska lika. Visst kanske det funkar enklare så, men jag tycker du ska testa att vidga dina vyer lite. Kanske hänga lite med gamla om du är ung, eller tvärtom. Eller umgås med invandrare om du är svensk, eller tvärtom. Eller umgås med människor med en helt annan social status eller helt andra intressen. Det är väldigt spännande och lärorikt.

Ledsen att dagens inlägg blev lite försenat. (Råkade lägga fel datum på publiceringen)

Filosofisk Fredag – vad fanns innan Big Bang?

2012-01-06T01:00:00.006+01:00

Denna fråga är nog den filosofiskaste av de filosofiska. Just därför tror jag att många stöter bort denna fråga, men faktum är att det är en oerhört viktig fråga som inte går att strunta i om man vill ha en välargumenterad och logisk världsbild.

Jag kommer att redogöra för två olika alternativ. Om du har något annat alternativ eller kan göra mer detaljerade utläggningar av dessa två alternativ så är jag nyfiken på att få reda på det.

Alternativ 1

Innan Big Bang fanns ingenting.

Det här innebär att ur ingenting så har någonting skapats. Detta är för mig helt ologiskt. Därför tror jag inte på det.

Alternativ 2

Innan Big Bang fanns ”någonting” som skapade och satte igång allt.

Detta är logiskt under förutsättningen att detta ”någonting” har en skaparförmåga och står utanför tid och rum. Att detta ”någonting” står utanför tiden innebär att detta "någonting" har funnits i evighet och kommer finnas i evighet. Att ”någonting” står utanför rummet innebär att detta "någonting" inte består av någon materia, det vill säga att den inte består av något fysiskt.

Då kommer alltid frågan

- men vad fanns före detta ”någonting”, något måste ju ha skapat det?

Svar: Nej, inget måste ha skapat detta ”någonting” eftersom det är i dess natur att det är evigt och något evigt kan inte ha skapats för det har alltid funnits.

Ok, här slutar faktiskt mitt förstånd så nu kan jag inte längre föra logiska resonemang (min hjärna förstår inte evighet). Så jag stannar här.

Hur som helst, om du har något seriöst tredje alternativ så är jag intresserad av att höra. Men än så länge är det dessa alternativ som går att välja på. Om det enda jag visste var det som står tidigare i detta blogginlägg, så hade jag utan tvekan valt Alternativ 2, för att det är det logiska. Alternativ 1 är ologiskt och därmed omotiverat att tro på. Att Alternativ 2 dessutom har så mycket hopp inbyggt i sig gör såklart inte saken sämre.

Vad tror du? Ta dig en funderare på detta. Jag vet att båda alternativen kan verka svåra att greppa men du måste faktiskt välja någon av dem tillslut.

Jag kan verkligen inte förstå hur man att tro på Alternativ 1. Inte nog med att det är ologiskt. Det är också helt utan hopp.

Teologisk Torsdag – tacksamhet ger en bättre attityd till livet (gäller alla oavsett vad man tror på)

2012-01-05T01:00:00.003+01:00

Att vara tacksam för det man har tror jag gör att man uppskattar sitt liv lite extra, oavsett hur bra eller dåligt livet egentligen är. I detta inlägg kommer jag att tacka Gud, men om du inte tror på Gud så menar jag att det ändå är viktigt att vara tacksam. Du kan välja att tacka något/någon annan istället.

Det jag kommer att skriva är delar av min personliga tacklista, men du ska såklart göra din egen lista över saker du är tacksam över. Denna lista brukar jag ta fram om jag har en riktigt dålig dag (och ibland under bra dagar). När jag börjar tacka för allt gott jag har fått i livet så blir mitt humör genast bättre och jag fokuserar på det jag har istället på det jag inte har. Detta är verkligen en användbar metod för att få en mer positiv attityd till livet och att man nöjer sig mer med det man har och inte längre strävar lika mycket efter det man inte har. Man byter ut sin missnöjdhet mot belåtenhet.

Inspiration för dagens inlägg fick jag från Efesierbrevet, kapitel 5, vers 20, i Bibeln för den som undrar.

”och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.”

I Jesu Kristi namn tackar jag dig vår Gud för:

Att du finns
Att du är kärlek, rättvisa och rättfärdighet
Att du har skapat universum
Att du skapat jorden
Att du skapat naturen och djuren
Att du skapat människor
Att du älskar oss
Att du skapat mig och att jag får fortsätta leva
Att du skapat mina vänner och min familj
Mat
Sömn
Att jag har en bostad som ger mig värme och trygghet
Att det är fred i Sverige
Pengar
Min utbildning
Allt i min kropp som fungerar
De gåvor Du lagt ner i mig
Att vi alltid kan hoppas på Dig
Att vi har ett hopp om ett evigt liv
Att du har visat Dig för mig och att jag får känna Din närvaro och vägledning i mitt liv
Jesus som torterades och offrade sitt liv för att vi skulle få förlåtelse för våra synder, trots att Han inte behövde
Den fria viljan och att jag har möjlighet att göra andras liv bättre
Att jag klarat idrottsutbildningen trots allvarliga skador
Att jag klarade matteutbildningen trots att det var det intellektuellt svåraste hittills i mitt liv
Att jag nästan är färdig med hela utbildningen
Att mina skador har börjat läka så jag slipper all fysisk, psykisk och social smärta det innebar
Tack för att jag kan träna och röra på mig utan smärta
Tack för att både min ekonomiska situation och bostadssituation verkar lösa sig

Tack för livet!

Du kanske inte tänkte på det men min tacklista är ganska egocentrerad. Det är inget medvetet val utan det har bara blivit så. Men jag har flera gånger märkt att efter att jag har tackat igenom listan så flyttas fokuset från mig själv. Min egen missnöjdhet har minskat och jag får istället mer empati för andra människor och vill hjälpa dem. Testa om det blir så för dig också.

Oförutsägbar onsdag – det löste sig tillslut! Tack Gud för det!

2012-01-04T01:00:00.002+01:00

Under höstterminen har jag haft väldigt mycket att göra. För att inte stressa ihjäl hade jag bestämt mig att jag inte skulle börja söka efter ny lägenhet förrän uppsatsen var godkänd i januari. Men av någon anledning fick jag ett infall en dag i december (minns inte vilken dag). Jag bestämde mig för att ändå gå in och söka lite lägenheter. En av lägenheterna hade sista anmälningsdag just den dagen så jag skickade in en intresseanmälan på den lägenheten plus en annan lägenhet. Jag var övertygad över att jag skulle få någon av dessa lägenheter så jag tog ett snabbt beslut och sa upp mitt rum som jag bor i. Jag kände mig stensäker på att det skulle gå skitbra.

När jag sen fick svar att jag låg på tredje respektive fjärde plats på lägenheterna så blev jag genast lite orolig. Tänk om jag inte får någon av lägenheterna? Hade jag varit lite för djärv när jag sa upp mitt rum utan att vara säker på att jag hade någon annanstans att flytta till? Sen kom nästa problem. Man var tvungen att visa upp en garanterad inkomst för de kommande sex månaderna. Detta kunde jag inte eftersom jag inte har något fast jobb utan kommer jobba extra lite här och var. Sen var det det här med ekonomin. I värsta fall skulle jag behöva betala dubbel hyra och det skulle min ekonomi i värsta fall inte klara av.

Min kaxighet att det skulle lösa sig, det vill säga att jag litade på att Gud skulle fixa allt, hade bytts ut mot massa problem, oro och tvivel.

Men efter ett antal dagars oro och bön, kom sedan bönesvar efter bönesvar. Först fick jag förstatjing på lägenheten. Sen visade det sig att de inkomster jag kunde uppvisa visade sig vara tillräckliga för att jag skulle få skriva kontrakt. Sen fick jag reda på att jag skulle slippa dubbel hyra och ännu mer pengar trillade in från lite olika håll. Tack Gud! Allt löste sig återigen. Så nu känns det som att det var Gud som gav mig infallet den där dagen i december då jag sökte lägenheten på sista dagen samt att jag sa upp mitt rum i övertygelse. Han ville återigen testa hur mycket jag kunde lita på Honom. Visserligen hade jag mycket tvivel i perioder men det känns ändå häftigt att allt löste sig så bra tillslut.

Tillämpbar Tisdag – tankeexperiment: tänk om du tänker på saker du egentligen inte tycker det är värt att tänka på

2012-01-03T01:00:00.001+01:00

Denna titel kan till en början verka komplicerad, men jag tror att du kommer förstå om du läser färdigt det här inlägget.

Jag har den senaste tiden upptäckt hur fantastiskt det är att vi kan tänka. Genom att elektriska impulser skickas olika vägar i vår hjärna så tänker vi på olika saker och vi kan föreställa oss i princip vad som helst och komma på galet smarta idéer. Jag tycker det är helknasigt när jag tänker på det. Hur som helst så har vi dessutom en väldigt stor förmåga att styra våra tankar. Vi kan oftast bestämma vad vi ska eller inte ska tänka på.

En sak jag har märkt med mig själv, vilket nog även stämmer på andra, är att man ibland omedvetet dras in i att tänka osunt mycket på vissa saker. Jag har till exempel i perioder av mitt liv ägnat väldigt stor det av min tankeverksamhet för att tänka ut träningsprogram eller hur nästa måltid ska vara för att den ska ge optimalt näringsupptag. Du har säkert något annat som du tänker mycket på.

Om man frågar en person vad den tycker är viktigast med sitt liv tror jag man får ett specifikt svar. Men om man frågar samma person vad den tänker mest på så tror jag i många fall att man får ett helt annat svar än vad den tycker är viktigast i livet. Utifrån detta kan du om du vill göra ett tankeexperiment för att testa om så är faller för dig.

Gör enligt följande;

Bestäm en tid, tex 5 minuter
Stäng av alla yttre intryck genom att se till att du inte kan bli störd av varken musik, dator, mobil, tv eller människor under dessa 5 minuter
Blunda
Låt tankarna flöda fritt i 5 min (om du vill kan du under de 5 minuterna skriva ner de tankar som kommer upp)
Reflektera över vad du tänkte
Reflektera över vad som du tycker är viktigt/viktigast i livet
Överensstämde tankarna med vad du tycker är viktigt?
Fundera över varför resultatet blev som det blev och om det är något du vill förändra

Detta tror jag är en övning som kan vara bra att göra någon gång då och då för att medvetande göra sig om sina tankar och vilket liv man lever. Annars finns risken att vi omedvetet dras med i vårt samhälles höga tempo och riskerar att leva liv som vi egentligen inte vill leva.

MötaGud-Måndag – att möta Gud under Gudstjänst (Unite12)

2012-01-02T01:00:00.006+01:00

(På bilden ser du Bear Grylls som är en av mina förebilder bl.a. eftersom han gör det som få andra vågar)

Liksom man kan möta Gud på många olika sätt i allmänhet så kan man även möta Gud på många olika sätt under en Gudstjänst. Torsdag till söndag förra veckan var jag på en kristen ungdomsfestival i Västerås som heter Unite12. Jag är övertygad om att många mötte Gud på denna festival. Under den sista Gudstjänsten jag var på blev jag väldigt starkt berörd. Andreas Nielsen som är lead pastor i Hillsong Stockholm, höll en predikan som talade rakt in i mitt hjärta.

Predikan handlade om att sluta bry sig om vad andra tycker om en och istället göra det man själv/Gud vill. Andreas tog flera exempel på personer som hade gått sina egna vägar och på så sätt skapat/upptäckt nya saker. Men dessa vägar har varit tuffa och till exempel fanns det förr ett slags missionsuppdrag som gick ut på att man skulle ge sig ut i världen och evangelisera. Det enda man visste var att man aldrig mer skulle komma tillbaka. Att gå nya stigar och upptäcka ny mark är ofta ensamt och tufft. Men dessa människor känner en så stor kallelse att de är beredda att göra de uppoffringar som krävs för att fullfölja sin kallelse.

Detta var alltså något som talade väldigt starkt till mig då jag ibland väljer att gå mina egna vägar, trots att jag är medveten om att det finns stora risker med detta och att det krävs uppoffringar. Men trots riskerna och uppoffringarna tycker jag på något sätt att det är värt det. Att leva ett medelsvensson-liv hade kanske varit lättare och bekvämare, men jag har någon slags drivkraft som gör att jag ändå går min egen väg.

Det var denna drivkraft, som jag fått möta så många gånger förr, som jag än en gång fick möta under denna Gudstjänst. Gud talade till mig genom predikanten och jag kände en kraftig beslutsamhet, ett lugn, en inre frid och starka känslor på samma gång. Detta är ett av sätten Gud använder sig på för att fylla på oss människor med sin kärlek. Jag kände tydligt att Gud tankade mig så att jag skulle orka fortsätta på den tuffa stig jag ska vandra.

Så om du känner att din andliga bensin håller på att ta slut, så ta din tillflykt till Gud som kommer att fylla på när det behövs, kanske man behöver fylla på lite varje dag?

Sylvass Söndag - barn och julklappar

2012-01-01T01:00:00.001+01:00

Detta inlägg handlar om att ge barn julkappar.

Julklapparna är en stor del av julen. Det tror jag de flesta är beredda att skriva under på. Men jag funderar lite på vad alla dessa julklappar gör med oss. Många kids får enorma mängder julklappar. Det är nog inte ovanligt att barnet snabbt öppnar ett paket, kollar vad det är, ger en kort kommentar eller ett ansiktsuttryck. För att sedan lägga bort prylen och fokusera på nästa paket. Och processen börjar om från början och fortsätter så ett antal gånger innan julklapparna tillslut är slut. Jag tror inte så många barn kommer ihåg allt vad de fått. Utan det kanske är en eller två saker som är de bästa sakerna som också kommer användas medan de andra sakerna åker ner i leksakslådan för att kanske aldrig mer användas.

Vad kan detta ge för konsekvenser? Jag tror att detta inte är särskilt sunt för barnet. Barnet lär sig inte att värdera och vara tacksam i samma utsträckning som om barnet bara fick en eller två julklappar. Förr fick man kanske en julklapp och den blev man överlycklig för och man var väldigt tacksam till den som hade gett presenten. Om vi tar en annan aspekt tror jag det är roligare att ge till någon som verkligen blir glad, jämfört med någon som bara kastar presenten för att öppna nästa. En tredje aspekt är att miljön förstörs av att hela tiden behöva offra sig själv för att vi ska kunna konsumera massa krims krams.

Så mina sluttankar blir;

Ge inte barn så fasligt mycket presenter
Snacka ihop dig med andra som vill köpa något till barnet, och köp något ordentligt
Ge bort en upplevelse till barnet istället. Till exempel en picknick eller ett badhusbesök tillsammans med dig.

Gäller såklart inte bara julklappar utan även födelsedagar och andra tillfällen då barn eller vuxna förväntas få presenter.

Lidande Lördag - en väg till minskat lidande?

2011-12-31T01:00:00.003+01:00

Lidande Lördagar tar upp lidande ur olika aspekter.

Dagens inlägg handlar om att Gud kan minska lidandet. Jag börjar med ett av mina favvoställen i Bibeln.

Det är Jesaja 58. Du som vill kan läsa hela, annars är vers 6-9 viktigast denna gång.

Ropa ut det så högt du kan,

låt din röst ljuda som en hornstöt,

förkunna för mitt folk deras brott,

för Jakobs ätt deras synd.

2Dag efter dag söker de mig

och vill lära sig följa mina vägar.

Likt ett folk som handlar rättfärdigt

och inte har övergett sin Guds lag

ber de mig om regler för vad som är rätt

och älskar att nalkas Gud.

3”Ser du inte att vi fastar?

Märker du inte hur vi späker oss?”

Ni sköter era sysslor på fastedagen,

ni driver på era drängar,

4ni fastar under bråk och gräl

och skändliga slagsmål.

Som ni fastar i dag

blir inte er bön hörd i höjden.

5Är det en sådan fasta jag vill se:

en dag då man späker sig,

hänger med huvudet som ett strå,

ligger i säck och aska?

Kallar du det fasta,

en dag som behagar Herren?

6Nej, detta är den fasta jag vill se:

att du lossar orättfärdiga bojor,

sliter sönder okets rep,

befriar de förtryckta,

krossar alla ok.

7Dela ditt bröd med den hungrige,

ge hemlösa stackare husrum,

ser du en naken så klä honom,

vänd inte dina egna ryggen!

8Då bryter gryningsljuset fram för dig,

och dina sår skall genast läkas.

Din rättfärdighet skall gå framför dig

och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.

9Då skall Herren svara när du kallar,

när du ropar säger han: ”Här är jag.”

Om du gör slut på allt förtryck hos dig,

hot och hån och förtal,

10om du räcker ditt bröd åt den hungrige

och mättar den som lider nöd,

då skall ljus bryta fram för dig i mörkret,

din natt bli strålande dag.

11Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.

12Dina uråldriga ruiner skall byggas upp,

gångna släktens grunder skall du sätta i stånd.

Du kommer att kallas

”den som murar igen rämnorna”,

”den som gör det nedrivna beboeligt”.

13Om du inte kränker sabbaten,

inte sköter dina sysslor på min helgdag,

om du kallar sabbaten en fröjd,

helgad åt Herren och värd att ära,

om du ärar den och inte utför det du brukar,

inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,

14då skall du få fröjdas över Herren,

jag skall föra dig fram över landets höjder

och låta dig leva av din fader Jakobs egendom.

Herren har talat.

Det jag vill ha sagt med detta är att det kanske inte är hur mycket man går i kyrkan och läser Bibeln som är det viktigaste. Det kanske är att kämpa för rättvisan och hjälpa de svaga som är det viktigaste. Att öppna sitt hjärta för Gud helt enkelt.

I boken jag läser, ”Gud smugglare”, blev huvudpersonen helad från en allvarlig skottskada i foten. Det skedde inte genom att någon bad för honom. Det skedde genom att han i sin ensamhet sa till Gud ”Här är jag Herre, sänd mig”. Han överlät alltså sitt liv till Gud och då kände hann en kraftig smärta i sin skadade fot. Men när han började gå på den märkte han att smärtan var borta och han kunde gå normalt helt utan smärta, vilket han inte kunnat på flera år.

Vi kanske skulle få se mer av Guds mäktiga kraft om vi överlåter oss mer till Gud.

Jag avslutar med ytterligare ett bibelord.

Matteus 6:33

Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Filosofisk Fredag - kapitalism, kommunism, liberalism, anarkism... vilket är bäst?

2011-12-30T01:00:00.001+01:00

På Filosofiska Fredagar är det tillåtet att tänka stort/litet, rationellt/irrationellt, ja lite som man vill helt enkelt.

Denna gång handlar det om olika sätt att organisera samhällen. Genom historien har vi bekantat oss med en rad olika varianter, t.ex. kapitalism, liberalism, kommunism, anarkism, diktatur och så vidare. Även om jag egentligen inte riktigt vet exakt vad alla dessa ord betyder är det ändå kittlande att fundera på dem.

När jag var yngre var jag helt inne på någon variant av kommunism. Inte sån som den har blivit i många länder utan en mer äkta kommunism. Men efter att ha diskuterat politik i många år har mina åsikter börjat svaja. För några månader sedan insåg jag att jag hade släppt taget om den äkta kommunismen och nu istället sneglade på liberalismen. Att människan själv får bestämma över sitt liv kändes ganska logiskt. Jag har alltid varit för höga skatter men ibland funderar jag på om det verkligen är det bästa. Personligen tycker ju självklart jag att jag kanske är bättre än den byråkratiska staten på att använda pengarna till goda ändamål. Och om det vore så kanske lägre skatter hade varit bättre.

Hur som helst. Där mina tankar befinner sig just nu är att det inte spelar någon roll vilket system som används. Det som spelar roll är människorna i systemet. Är människorna egoistiska så är alla system dåliga. Om alla i systemet är riktigt goda människor så är vilket system som helst bra.

Min slutsats av detta är att jag inte ska kämpa för något speciellt system eller parti. Den viktigaste kampen är att förändra människor från insidan.

Teologisk Torsdag - hur kan Gud finnas när det finns så mycket ondska i världen?

2011-12-29T01:08:00.001+01:00

Eftersom teologi är läran om Gud så handlar Teologiska Torsdagar självklart om Gud.

För att återgå till dagens ämne så finns det ett logiskt resonemang för att besvara frågan i rubriken;

Gud är allsmäktig
Gud är fullkomligt god
det onda finns
Gud kommer i framtiden att ge ondskan ett rättvist straff och förgöra all ondska

Här kommer lite mer tankar om ondska och Gud.

Varifrån kommer ondskan?

Gud skapade änglar och människor med en fri vilja för att vi själva ska kunna välja att älska Gud och göra det goda. Om man blir tvingad att älska någon så är det ju inte att älska någon på riktigt. Konsekvensen av den fria viljan är att människorna (och änglarna) kan välja att inte älska Gud och att istället göra det onda.

Varför stoppar inte Gud allt lidande?

Konsekvensen av ondska är lidande. Om Gud ska stoppa allt lidande måste Gud stoppa ondskan. Om Gud ska stoppa ondskan måste Gud inkräkta på vår fria vilja och viljan blir inte längre fri utan vi blir robotar som bara kan göra gott. Är det äkta godhet om man inte har alternativet att göra det onda?

Men varför stoppar Gud inte det allra värsta lidandet då?

Det kanske finns en poäng med att vi ska se allvarligt lidande, för att vi verkligen ska förstå hur förskräckligt ond ondskan är och att vi verkligen ska avsky ondskan. En annan tanke kan vara att lidande gör att vi uppskattar det goda mer om vi har sett och kan jämföra det goda med det onda. Att ta sig igenom lidande kan också vara stärkande och lärorikt och till och med föra oss närmare Gud, så kanske Gud kan tillåta lidande på grund av detta.

Naturkatastrofer och liknande

Mycket av detta kan människorna bära ansvaret för. Till exempel hade det inte behövt bli svältkatastrof i Östafrika om alla hade ”älskat sin nästa som sig själv”. Det finns tillräckligt med mat på jorden för att alla ska äta sig mätta varje dag. Men många av oss har tagit mer än vi behöver så att det inte räcker till alla. När det gäller naturkatastrofer så är människans oansvarliga användande av naturens resurser ofta orsaken till obalanser i miljön som skapar naturkatastrofer. En annan teori kan vara att de onda i andevärlden är med och skapar ondska i världen t.ex. jordbävningar eller sjukdomar.

Egen reflektion

Gör jag ibland onda saker och orsakar jag lidande i världen? Varför gör jag det?
Vad gör jag som är gott? Vad gör andra som är gott? Tacka Gud för allt gott.
Be Gud om hjälp att upptäcka och sluta med det onda och istället göra det goda.
Om du lider, be Gud om hjälp att ta dig ur det och komma ut stärkt av motgången. Tacka Gud för att han finns vid din sida och vill ditt bästa även om du inte alltid förstår och känner det. Det är också ok att klaga på Gud. Gud tycker om ärlighet.
Vill du vara en motpol till ondska och lidande? Genom bön och bibelläsning blir du mer lik Gud och Guds godhet kommer att spridas genom dina böner och dina handlingar. Försök använda din hjärna till att tänka ut goda saker istället för onda.
Hitta förebilder som gör det goda. Både i din närhet, världen och Bibeln. Bli lik dem.

Tips för vidare läsning: credo.nu => Student => FAQ. ”Brev från en skeptiker”, ”Kristen på goda grunder”, ”Lidandets problem” av C.S Lewis, Bibeln (ex. Job, 1:a Mos 3, Uppenbarelseboken, Rom 5:3)

Oförutsägbar Onsdag - att våga lita på Gud

2011-12-28T00:46:00.001+01:00

På Oförutsägbara Onsdagar är inläggen just oförutsägbara. De kan handla om vad som helst helt enkelt.

Denna gång handlar det om att våga lita på Gud. Just nu håller jag på att läsa en bok som heter ”Guds smugglare”. Hittills verkar det vara en biografi om en Holländsk kille/man som heter Andrew. Som ung är han väldigt äventyrlig och det givna alternativet blir då såklart att gå med i armén. I kriget tillhör Andrew de mest våghalsiga och dödar många människor utan att blinka. Han kan dock känna att det är något med hans livsstil som inte riktigt stämmer. Man får sedan följa Andrews vandring närmare och närmare Gud.

Efter många år och fantastiska händelser hamnar Andrew på en missionsskola, där huvudsyftet inte var att lära sig fakta utan att lära sig att lita på Gud. Ett av eldproven var att de i smågrupper skulle ge sig ut och evangelisera i hela Skottland. De skulle vara ute i fyra veckor och varje person fick ett pund var som skulle räcka till; resorna, logi, kost, annonsering, lokalhyra osv. Samtidigt var det inte tillåtet att tala om att pengar behövdes eller samla in kollekt eller liknande utan man skulle lita på att Gud försåg. Dessutom gav de alltid bort tio procent av vad de fick in, helst inom 24 timmar. Andrews grupp höll stenhårt på detta och de fick gång på gång uppleva att Gud alltid gav dem precis det de behövde. Tillslut litade de väldigt starkt på att Gud alltid hjälpte dem.

Ovanstående skedde i Storbritannien, kanske någon gång på 50-talet. Men vad händer i Sverige på 2010-talet? Litar vi på Gud? Låter vi Gud ens få chans att förse oss? Jag tror att många i vårt materiellt rika land känner att de inte har någon anledning att testa om Gud hjälper dem. De flesta av oss har så gott med pengar att vi inte behöver be om Guds hjälp med att ge oss mat. Vi har kanske de bästa sociala skyddsnäten i hela världen, vilket jag tycker är fantastiskt, men vad har det gjort med relationen till Gud? Många menar att de inte behöver Gud eftersom de redan har det bra, men de kan förstå att fattiga och svaga drar sig mot Gud för att de behöver hjälp.

På något sätt tror jag att Gud hade fått mer inflytande hos svenskarna om vi inte hade haft det så bra ställt ekonomiskt. Jag har själv sedan jag var 12 år haft mer pengar än vad jag behövt och detta gav mig någon sorts trygghet. Men när jag gav bort alla mina pengar i augusti i år kunde jag inte längre förlita mig på mina pengar utan jag var beroende av att Gud skulle hjälpa mig. Det som var häftigt var att Gud verkligen hjälpte mig. I två dagar efter att jag gett bort allt hade jag tänkt att Gud fixar allt så jag behöver inte oroa mig för ekonomin. Men efter två dagar med i princip inga pengar kunde jag tillslut inte trycka undan tankarna utan tillslut tänkte jag när jag försökte sova ”Gud hur ska det här lösa sig?” Jag beslutade efter 30 minuter att jag skulle släppa det och göra en koll på ekonomin dagen efter. Så dagen efter kollade jag igenom ekonomin och kom fram till att det verkligen inte skulle funka. Då kom en tanke som en blixt från en klar himmel. Mattecentrumlönen! Kan det måhända vara så att jag får denna lön i augusti? Jag får denna lön två gånger om året, kan det vara i augusti? Hoppas, hoppas, hoppas! Jag mailade chefen och hon meddelade att lönen skulle dimpa ner i augusti. YES!!!! Tack GUD!!! Det var precis lagom summa för att jag skulle klara mig igenom hösten, visserligen skulle det bli galet knapert, men det skulle kunna gå. Och det gick, kan jag säga nu 4 månader senare, även om det fortfarande är väldigt små marginaler. Sen måste jag tacka mina föräldrar också för det stöd de har varit och är.

Så, om du vill uppleva Guds ingripande måste du kanske ge Gud chansen. Om du hela tiden ordnar allt på egen hand och aldrig tar några risker för Gud (genom kärlek till Gud eller människor) kanske du inte får uppleva något. Så fundera på detta om du vill. Det måste inte handla om pengar. Känn efter vad Gud vill att du ska göra för att visa att du litar på honom.

Tillämpbar Tisdag - att enkelt förgylla någons dag

2011-12-27T01:01:00.000+01:00

På Tillämpbara Tisdagar kommer inläggen att innehålla mycket tips och tankar på hur man praktiskt kan agera i vardagen.

Vi har alla olika personligheter. Vissa är utåtriktade, glada, trevliga och pratglada. Andra är mer inåtriktade, reserverade, lugna, eftertänksamma och pratar inte så mycket. Jag tror inte att någon av dessa personlighetstyper är bättre än den andre utan jag tror att båda dessa personlighetstyper är viktiga på olika på olika sätt och därmed kompletterar varandra. Ofta tillhör jag den lite mer reserverade personlighetstypen, speciellt i stora folksamlingar där jag inte känner så många. Bland människor jag känner är det mer naturligt att jag öppnar upp mig lite mer. Det är något jag är väldigt medveten om och förr strävade jag efter att bli mer ”social”, som vissa uttrycker det. Med tiden har jag accepterat min personlighet och insett att det finns fördelar med den.

Men ibland tror jag det är sunt att kliva ur sin vanliga personlighet. Ett exempel på det är att jag ibland anstränger mig lite extra för att vara lite extra trevlig mot någon eller ge någon lite extra uppmärksamhet. Det kan handla om att man med glad ton säger ”Hej Kalle!” Fastän att man egentligen bara känner för att säga ett nonchalant ”tja”. Eller för en person som pratar mycket kan ett sätt att kliva ur sin personlighetstyp vara att man stannar upp och frågar någon hur den mår och att man är beredd att lyssna på personen och inte bara prata om sig själv.

Jag kan ibland tänka att vissa människor inte bryr sig om att jag försöker bry mig om dem. Men när jag tänker på det så är det en dum tanke. Oftast tror jag att människor blir glada när man visar att man bryr sig, men om de nu inte skulle bry sig, vad spelar det för roll. Man har ju då i alla fall försökt. De potentiella fördelarna överväger stort de eventuella nackdelarna.

Så här kommer några tips på vad du kan göra idag om du vill förgylla någons dag

Säg ett extra glatt ”Hej Kalle!” till någon du möter. (Byt gärna ut Kalle till det som personen heter.. haha)
Ring eller skicka ett sms eller facebookmeddelande till någon du tror behöver det. Kanske till någon du inte har hört av dig till på länge.
Fråga hur någon mår och var beredd på att lyssna ordentligt
Börja prata med någon du inte pratat med tidigare
Le åt människor du möter

Jag tror Moder Teresa sa något i stil med:

- När jag pratar med en människa är den människan, just då, det viktigaste i hela universum.

Jag avslutar med en mening som någon klok person har sagt, det var i stil med:

- Mitt mål är att varje människa jag möter ska vara gladare efter vi har träffats än vad den var innan vi träffades.

MötaGud-Måndag - att upptäcka Guds vägledning

2011-12-26T00:49:00.001+01:00

På MötaGud-Måndagar kommer inläggen handla om olika Gudsmöten.

Jag tror att Gud kan möta oss människor på många olika väldigt varierande sätt. Den senaste tiden har jag upplevt detta och jag har fått en bättre förmåga att känna av om det är något Gud vill säga, även om jag ibland fortfarande kan ha svårt att avgöra om det är från Gud eller inte.

Den här gången använde Gud två drömmar, en kompis´ sms, min intuition och Bibeln för att kommunicera med mig. Det började med att jag vaknade tisdagen den 6 december och jag kom tydligt ihåg två drömmar jag hade haft under natten. Den första var att jag hade fått sms av en viss kompis. Den andra drömmen var att en granne hade sagt åt mig att jag skulle vara mer tydlig, peka med hela handen och säga ”såhär är det”, när jag pratade med människor om Gud.

Det första jag gjorde efter att ha klivit upp ur sängen var att titta på min mobil. Och till min stora förvåning hade jag fått sms från just den kompisen som jag hade drömt att jag hade fått sms från. Jag tyckte det var häftigt att jag hade drömt sant och fick genast en känsla av att det kanske var Gud som ville säga något till mig idag och funderade på om det kunde finnas någon sanning i den andra drömmen jag hade haft. Jag hade en känsla av att Bibeln skulle ge mig ett svar. Förväntansfull gick jag ut i köket för att läsa mitt dagliga kapitel i Bibeln. Och tro det eller ej så var kapitlets rubrik ”Paulus kan uppträda myndigt” (2 Kor 10) och handlade om att det i nödfall kan vara befogat med ett djärvt och myndigt ledarskap. Det handlade alltså precis om det som min andra dröm hade handlat om. För övrigt var det i detta Bibelkapitel som jag hittade ordet tankebyggnader, som i sitt sammanhang talade starkt till mig.

Två sanna drömmar måste betyda något. I bön funderade jag: Ville Gud att jag skulle uppträda mer myndigt i diskussioner och samtal om honom? Nja, det kändes som att jag skulle försöka fortsätta hålla en ganska ödmjuk attityd ändå. Men då slog det mig plötsligt. Det måste handla om morgondagens blogginlägg på http://www.24-dagar.blogspot.com/ som skulle utgöras av en intervju med mig. Jag hade tidigare alltid marknadsfört denna blogg varje morgon på facebook men när min intervju skulle publiceras hade jag tänkt vara tyst om det för att inte verkar skrytsam. Hm, Gud vill nog att jag i detta fall ska låta ödmjukheten stå åt sidan för ett viktigt budskap. Trots allt tyckte jag ju att många saker i intervjun var ganska viktiga att folk fick ta del av. Ja så måste det vara, jag ska marknadsföra även mitt eget framträdande i bloggen.

Så den 7:e december gjorde jag reklam för min medverkan i bloggen och det kändes som att en hel del människor blev inspirerade av budskapen i mina intervjusvar. Dessutom ledde detta blogginlägg till ett väldigt givande samtal med en ung människa.

Det blev alltså positiva effekter av detta som jag tror inte hade uppstått om inte drömmarna, smset, min intuition och Bibeln hade gett mig ledtrådarna till hur Gud ville jag skulle göra.

Du kanske inte är så van vid att uppleva Guds vägledning i ditt liv men om du ber om det och håller ögonen öppna kan du kanske få uppleva äventyret i att leva med Gud. Och kom ihåg Gud leder bara dig till saker som är positiva för dig och andra i det långa loppet, även om det kan vara tufft ibland.

Sylvass Söndag - om människor som luras

2011-12-25T00:56:00.000+01:00

På Sylvassa Söndagar kommer inläggen att vara tuffa och kritiska!

Dagens inlägg handlar om människor som luras.

Jag misstänker att jag den senaste tiden blivit lurad och utnyttjad av en av mina chefer. Det är nu under utredning så jag kan inte gå in på detaljer än, men en sak är klar. Jag avskyr att bli ljugen rakt upp i ansiktet.

I torsdag såg jag på Plus på SVT http://svtplay.se/t/102796/plus . Det handlade om företag som skickar bluffakturor och/eller lurar människor att gå med på avtal som de inte förstår sig på. Jag var väldigt arg programmet igenom och tycker att du ska kolla på programmet för att du ska veta vad som händer i vårt samhälle.

Dessa onda företag riktar in sig på att lura äldre människor eller enskilda firmor. Enskilda firmor har nämligen ingen ångerrätt, vilket privatpersoner har i 14 dagar. Blufföretagen skickar ut bluffakturor som många tyvärr betalar. Men de använder värre metoder. De ringde till en 87-årig man och i ett rasande tempo pressade de fram hans fyra sista siffror och lurade in honom på ett avtal på jag minns inte hur många tusen kronor. Totalt är han skyldig 40 000 kronor till sju olika företag och han har ingen aning om vad han ska betala för. En äldre kvinna lurades, genom ett äckligt genomtänkt och slugt samtal, att göra sig betalningsskyldig till 12 000 kronor, fastän att hon inte har fått något från företaget. Denna kvinna mådde så dåligt av detta samtal att hon fick en hjärtattack. Den 87-årige mannen tappade sin livsglädje av att ha blivit lurad.

Det finns alltså företag som gör vad som helst för att tjäna pengar och skiter i om de förstör människors liv på kuppen. Denna bluffindustri drar in ca 1,2 miljarder per år i Sverige och jag har hört ännu fler exempel på bluffar i olika nyhetsmedier de senaste dagarna.

Det måste alltså finnas många människor som jobbar på dessa företag, kanske du känner någon som gör det? En av programledarna på Plus sa med en upprörd ton;

- Tillhör du en av de unga människorna som har fått jobb på ett sånt här företag, då är det läge att vakna upp och förstå att det här är inte företagande det här är en form av ekonomisk våldtäkt som vi utsätter stackars människor för som inte förstår vad de handlar.

Förhoppningsvis jobbar du inte på ett sådant företag, men det finns lärdomar vi alla kan dra av detta. Jag tror att de personer som luras på detta sätt har en sak gemensamt; de gör allt för pengar, makt och status. Dock tror jag inte att de hamnade i dessa tankesätt på en gång utan det har skett genom en successiv process som började med att fiffla och luras med småsaker för att sedan eskalera i omfattning.

Så för att inte bli en av dessa lurendrejare tror jag följande recept är bra:

Ljug aldrig!
Fuska aldrig!
Försök att inte lägga så mycket fokus på pengar, makt och status

Jag tror även detta är viktiga principer för att lyckas i livet i stort.

och vad är det här för blogg då?

2011-12-24T00:03:00.000+01:00

God jul och välkommen till denna blogg! Jag heter Isac Olofsson, bor i Örebro, kommer ursprungligen från Vrigstad i Småland, är 23 år och har några veckor kvar på min 4,5 åriga utbildning till idrotts- och mattelärare.

Varje morgon hittills denna månad har jag hämtat inspiration och vishet från bloggen ”Adventskalendern” http://www.24-dagar.blogspot.com/ som jag tycker varit sjukt bra. Jag gör för övrigt ett litet framträdande i den bloggen under lucka 7 ”Har man rätt motivation så orkar man mycket”. Tyvärr kommer den bloggen förmodligen inte att vara särskilt aktiv fram till nästa års december. Eftersom jag kommer att sakna den bloggen, vilket kanske fler kommer att göra, har jag beslutat att starta denna blogg som ett försök till ersättare. Visionen med denna blogg är alltså att fortsätta i stil med ”Adventskalendern” med ett nytt inlägg varje dag. Till att börja med kommer jag att stå för inläggen men förhoppningsvis kommer flera andra personer att skriva framöver (hör av dig om du vill göra ett eller flera inlägg i bloggen).

Bloggens namn ”Tankebyggnader” kan vid en fösta anblick verka knepig. Men det är väl genomtänkt och en del av historien bakom namnet kommer att avslöjas i måndagens inlägg. Alla dina tankar, åsikter och värderingar utgör tillsammans din tankebyggnad. Det är utifrån denna tankebyggnad som vi bygger vidare nya tankar, åsikter och värderingar. Det är också ofta utifrån denna tankebyggnad som vi utför våra handlingar/ickehandlingar. Din tankebyggnad har alltså en väldigt stor betydelse för ditt liv.

Men frågan är hur våra tankebyggnader ser ut? Hur har de byggts upp? Vad är de uppbyggda av? Personligen har jag flera gånger i livet insett att några delar av min tankebyggnad är uppbyggda på ett sätt jag inte hade önskat. Ibland kan det vara media som har gett mig byggmaterialet, ibland personer som jag inte vill ska ha inflytande över mig, ibland samhällets krav. Hur som helst har jag varit tvungen att ta bort de dåliga delarna, vilket var jobbigt eftersom det som fanns ovanför också rasade ner. Men efter att ha byggt upp igen med bättre material kändes det bättre.

Poängen är att det är vikigt att då och då fundera över varför man tänker som man gör. Kanske man ibland bör ändra sitt tankesätt i en viss fråga, det har jag gjort många gånger. Så fråga dig själv idag några gånger; Varför tänker jag såhär just nu? Vill jag det? Är det något jag ska ändra på?

Tanken med denna blogg är att hjälpa varandra att inspektera våra tankebyggnader. Förhoppningsvis lär vi oss nya saker och kan hjälpas åt för att göra världen till en bättre plats att leva på.

Bloggen kommer att ha sju olika teman, ett för varje veckodag. De kommande sju dagarna kommer temana att presenteras. Spännande!

Missa inte morgondagens inlägg!