”Vill du gå på vatten måste du ta dig ur båten”

Författare: Esther Jubrant (fakta om Esther finns längst ner i inlägget).

”Vill du gå på vatten måste du ta dig ur båten”
Detta är titeln på en bok av John Ortberg som jag kan varmt rekommendera. Titeln och omslaget på boken inspirerade mig följande text.

Att leva och tro på Gud är som att kliva in i en båt och vara ute till havs. Ibland gungar det i båten, lite mer än vad man skulle önska. Ibland blir det till och med så att vinden tilltar och det blir en häftig storm. En utbredd tanke är att Jesus sitter med i båten, så vi behöver inte vara rädda. Jag vill inte ifrågasätta den bilden, men tänka ett steg längre, påminna om en annan text, i Matteusevangeliets fjärde kapitel.

I Matt 4 kan vi se att Jesus faktiskt inte är med lärjungarna i båten. Han hade skickat iväg dem med båten, så att han under tiden skulle skicka hem folket och dra sig tillbaka för att be. Efter det går han till dem – på vattnet. Han är inte I båten men UTANFÖR och går PÅ vatten. Petrus är en modig, till viss del impulsiv lärjunge. Han känner igen Jesus som går mot dem och han vill gå honom till mötes. Han vill testa sin tro. Hans tro bär honom. Han litar på Jesus. Han tar sig ur båten och börjar han också gå på vatten. Så länge han fäster blicken på sin mästare går det bra. Han vågar för att han litar på att han också kan göra det Jesus gör. Petrus försökte tillämpa det han hade hört om att allt Jesus gjorde skulle lärjungarna också snart kunna göra. Han svarar på Jesus som säger: Kom, följ mig! Petrus tar en oehört stor risk. Nu när han tagit sina första börjar han snart se vågorna och känna den våldsamma vinden. Han tappar balansen, han börjar sjunka. Petrus ropar efter hjälp. Jesus tar hans hand och drar upp honom igen och de går tillsammans till båten.

Vi kan få hjälp mitt i stormen. Tron hjälper. Men tron ger oss inte bara frid. Den utmanar oss att ta oss ur vår trygga båt, testa gränserna och försöka göra stora ting. Tron handlar inte om att stanna kvar i båten och hålla i sig tills stormen stillas. Det handlar om att ta sig ur båten för att gå på vatten, blicken fäst på Jesus. Det handlar om att umgås med Gud genom bön som relationen till honom kan utvecklas. Därigenom kan vi få kraft och mod till att lämna vår trygghetszon och låta oss ledas av Gud. Kanske börjar vi våga göra bra saker som vi aldrig vågat förr. Kanske kan vi bidra till en förändring som alla längtar efter.

Det kommer stormar i våra liv. De går liksom inte att undvika. Men vi kan få hjälp att härda ut, och till och med gå på vatten tillsammans med Jesus. Jag tror vi är kallade till att gå på vatten och inte enbart sitta kvar i den trygga båten.

Det är som jag skrivit nu väcker eventuellt frågor som följande:
-Har du klivit in i trons båt?
-Känner du att det gungar för mycket i båten, undrar vart Gud tagit vägen? Tänk efter, vad är utmaningen? Kanske är det dags för dig att göra något du aldrig gjort förut men som du önskar du hade mod att göra? Kanske är det dags att ta dig ur båten och gå på vatten?
-Våga testa! Du behöver inte vara rädd. Gud är med dig, vill ge dig kraft och mod i det du står i.

Esther Jubrant

Ålder: 22 år

Familj:Ett gäng härliga människor

Gör: Pluggar till socionom och är engagerad i ideellt arbete av olika slag.  

Favoritsysselsättningar: Umgås, syssla med nåt kreativt.

Drömmer om att: leva i efterföljelse, ta mig ur båten