Denna vecka har jag haft fullt upp. Jobbat 37 timmar dagtid, jobbat 3 nätter, hjälpt till på mattecentrum, varit ungdomsledare i kyrkan onsdag och lördag, spelat badminton, varit på husgrupp, gudstjänst m.m. och framför allt flyttat. När man har mycket att göra är det lätt att man stressar upp sig och mår dåligt, det tror jag många känner igen sig i. Idag kändes det som att mitt huvud skulle ge upp och jag visste inte hur tiden skulle räcka till.
På förmiddagen var vi på gudstjänst i Immanuelskyrkan. Det som jag framför allt tog med från detta var den sista sången som handlade om att man inte skulle oroa sig. Någon av verserna började i stil med; Don't worry about the next day. Just let it go and pray. Oroa dig inte för morgondagen, utan släpp det och börjar be. Så det var precis vad jag gjorde då under gudstjänsten. Jag sa till Gud; nu släpper jag dagens bekymmer och litar på att du fixar det på det sätt som du tycker är bäst. Det kändes skönt att hoppa ur förarsätet och sätta sig i baksätet och slappa lite. Låta Gud styra mitt livs bil en stund när jag själv inte hade lust, energi och kapacitet att köra det själv. Det var ingen toppendag men de mål jag hade med dagen blev ändå uppfyllda i alla fall, så Gud visade återigen sin goda förarförmåga.
//Isac
0 kommentarer:
Skicka en kommentar