This text is written by Hulda Fahmi.
Dagens inlägg är skrivet av Hulda Fahmi (fakta om Hulda finns längst ner). En svensk version av inlägget kommer direkt efter den engelska.
Dagens inlägg är skrivet av Hulda Fahmi (fakta om Hulda finns längst ner). En svensk version av inlägget kommer direkt efter den engelska.
Have you ever carried a thought around with you? Maybe a really good one or a doubt or struggle you have had. I know I have. I am coming to realise the importance of not just keeping these thoughts to yourself but actually expressing them. Freedom of expression isn’t called a fundamental freedom for nothing. Let’s use it! Here’s why...
Well first of all sharing ideas is when the idea can be evaluated. When friends have been speaking about something and you disagree, it is only when you speak out that you can test your argument. See if it stands. When we keep thoughts to ourselves we think they are undebatable but when we share them, we realise they weren’t as obvious to others. Either your point is strengthened, you realise some complexities you overlooked or you were just well... wrong.
Expressing yourself also makes you realise that you are not alone. Doubts and fears can look humongous in our own eyes. I remember when (okay it wasn’t that long ago) I was so ashamed of myself. I had realised that I did things with the wrong motives. I worried about it, barely wanted to touch or do anything (metaphorically). I was talking to my dad on the phone and he asked me how I was. (When my dad asks me that it’s hard to lie). I said well I don’t always have the right motives. The words crept out of me. I thought I’d dropped a big bomb. It was amazing because dad replied directly with a story from when he was younger. He said they had a prayer meeting with the team once and everyone came except for one guy. The next day the team leader asked the guy why he didn’t come. The guy replied, “I didn’t have the right motives.” The leader replied, “well next time come, and pray to God for your motives.” He really hit the nail on the head! Dad continued by saying that often the devil uses our motives to hinder us from doing good things. There are many times when I thought I was alone with my struggle. Thinking what kind of human am I? Turns out I am not the only one. Does it make it okay? No, but it is a reminder that NOTHING is ever too big for God. He can still use us if we are willing to confess, repent and give our weaknesses to Him.
A doubt or a question that you are struggling with can often look big and scary. But when you actually dive into it, look into it, it is groundless. Test your fears and thoughts, often they are just large bushes with no roots. The devil’s main tactic is deception, to keep us in the dark. Take your ideas into the light. It is only there where you can test if they are true.
“Your word is a lamp to my feet and a light for my path.” Psalms 119:105
Here’s a Bible story I thought of relating to these thoughts. Lets go way back to the good old testament. I was just about to say remember... but in case you don’t know the story let me set the scene with my exceedingly minimal Bible history knowledge.
Scene: Middle East. Israelites have fled Egypt. They are living in the wilderness. Pretty tired of it at this rate.
Main characters: Twelve spies among them Caleb and Joshua.
Now God has promised that the Israelites will enter the promised land. In fact He said he was going to give it to them, but told them through Moses to explore it first.
So the twelve spies were sent out to check out the land. After spying the land they found it to be very fertile with large grapes and truly a country that was flowing with milk and honey.
Caleb and Joshua trusted that God would give them the land. But the majority of the spies saw only the giant size of the population. Their height. Their muscles. And they were scared. (NB: God didn’t ask them to check their abilities to take over the land. He said it was already theirs. He was basically saying it is already bought do you want to look at it?).
Often times though, we are like the other ten spies. Forgetting God’s promises and just looking at the big giants around us and telling God it would have been better if we’d died in the desert. What promises are we not heeding today?
Found this link and it goes through this story very well:
Svensk version
Har du någonsin burit på en tanke? Kanske en riktigt bra sådan eller tvivel eller en kamp du har haft. Jag vet att jag har. Jag har börjat inse vikten av att inte bara hålla dessa tankar för mig själv utan faktiskt uttrycka dem. Yttrandefrihet kallas inte en grundläggande frihet för ingenting. Låt oss använda den! Några skäl till varför…
Först av allt, är utbyte av idéer den enda gången då idén kan utvärderas. När vänner har talat om något och du inte håller med är det bara när du talar ut som du kan testa dina argument. Se om det håller. När vi behåller tankar för oss själva tror vi att dem är obestridda men när vi delar dem inser vi att dem inte var så självklart för andra. Antingen stärks din synpunkt eller så inser du några komplikationer du förbisett eller så hade du bara...ja, fel.
Att uttrycka dig också gör att du inser att du inte är ensam. Tvivel och rädslor kan se stora ut i våra egna ögon. Jag minns när (okej det var inte så länge sedan) Jag skämdes över mig själv. Jag hade insett att jag gjorde saker med fel motiv. Jag var orolig för det, knappt ville röra eller göra något (bildligt). Jag pratade med min pappa i telefon och han frågade mig hur jag var. (När min pappa frågar mig det, är det svårt att ljuga). Jag sa att jag inte alltid har rätt motiv. Orden kröp ur mig. Jag trodde jag hade släppt en bomb. Det var fantastiskt eftersom pappa svarade direkt med en historia från när han var yngre. Han sa att de hade haft ett bönemöte med sitt team en gång och alla kom förutom en kille. Nästa dag frågade teamledaren killen varför han hade inte kommit. Killen svarade: "Jag hade inte rätt motiv." Ledaren svarade: "Nästa gång kom, och be till Gud för dina motiv!" Han slog verkligen huvudet på spiken! Pappa fortsatte med att säga att ofta använder djävulen diffusa saker som våra motiv för att hindra oss från att göra bra saker. Det finns många tillfällen då jag trodde jag var ensam med min kamp. Funderade vad för slags människa är jag? Det visade sig att jag inte är den enda. Gör det saker och ting okej? Nej, men det är en påminnelse om att ingenting någonsin är för stort för Gud. Han kan fortfarande använda oss om vi är villiga att bekänna, ångra oss och ge våra svagheter till honom.
En tvekan eller en fråga som du kämpar med kan ofta se stor och skrämmande ut. Men när du verkligen dyker in i den, tittar på den är den grundlös. Testa dina rädslor och tankar, ofta är de bara stora buskar utan rötter. Djävulens främsta taktik är bedrägeri, att hålla oss i mörker. Ställ dina idéer i ljuset. Det är bara där du kan testa om de är sanna.
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig." Psaltaren 119:105
Här är en berättelse från Bibeln som knyter an lite till tankarna där uppe. Låt oss gå tillbaka till det gamla goda testamentet. Jag skulle just säga kommer ni ihåg ... men om du inte vet historien låt mig måla upp scenen med min ytterst minimala bibliska historia kunskap.
Scen: Mellanöstern. Israeliterna har flytt Egypten. De lever i vildmarken. Ganska trötta på det nu.
Huvudpersonerna: Tolv spanare bland dem Kaleb och Josua.
Gud har lovat att israeliterna kommer komma in i det utlovade landet. I själva verket sa han att han skulle ge det till dem, men sa till dem genom Mose att utforska det först.
Så de tolv spanare skickades ut för att kolla in landet. Efter dem hade utforskat landet fann de att den vara mycket bördig med stora druvor och verkligen ett land som flyter av mjölk och honung.
Kaleb och Josua litade på att Gud skulle ge dem landet. Men majoriteten av spanarna såg bara jätte-befolkningens storlek. Deras höjd. Deras muskler. Och de var rädda. (OBS: Gud bad dem inte att kontrollera deras förmåga att ta över landet han sa att det var redan deras. Han sa i princip jag har redan köpt den, vill du titta på den?).
Ofta är vi dock som de andra tio spanarna. Vi glömmer Guds löften och bara tittar på de stora jättarna omkring oss och säger till Gud det hade varit bättre om vi hade dött i öknen. Vilka löften är vi inte hörsamma till idag?
Hittade den här länken, den går igenom den här Bibelberättelsen mycket väl: http://oakridgechurch.com/riggs/twelv-sp.htm
Fakta om Hulda
Ålder: 20
Familj: The best :) = with our flaws but saved by love. (Mor, far och två visa tvillingsystrar)
Gör: pluggar juridik samtidigt som hon kulturkrockar
Favoritsysselsättningar (när jag kan): va med familjen, springa, tennis, spel och lekar, prata, träffa människor, film, yeah that be all..ish
Drömmer om att: flytta hem
Tack Hulda! :)
SvaraRadera