måndagen den 23:e januari 2012

Men hur vet man vad Gud vill??


Jag fick en väldigt bra kommentar på ett tidigare blogginlägg "Go with God". Kommentaren löd:



"det blir man glad när det löser sig för andra för då få man hopp att det måste lösa sig för sig själv också, så     bra jobbat!:)

1. Kan inte vara en slump när dåliga eller goda saker händer?

2. Men hur vet du vad Gud vill??

3. Jag tror inte att Gud är så orättvist att HAN ge bara till "de som lever rättfärdigt". Vad händer med som som har det värst, hemlösa barn ... är de inte värda för Guds hjälp? Kan HAN vara så fjantig?? En sådant Gud kan jag inte tycka om och hur kan några, som du här, tro att man kan vara så förtjänstfull?"




Jag tycker dessa frågor är så relevanta att jag tänkte ägna ett blogginlägg eller två för att försöka svara lite på detta. 

Till att börja med, "slumpen". Det här är någon jag inte vet . Finns slumpen eller händer allt på grund av något speciellt? För mig är denna fråga inte så jätteviktig. Oavsett hur det är så har det inte så stor inverkan på mitt liv. Jag är däremot övertygad om att allt inte är en slump. T. ex. att universum och människan inte tillkommit av slump. Sen har jag flera gånger i mitt liv varit med om saker som har varit så sjukt osannolika så att jag inte kan säga att det var slumpen. Dessa gånger är jag övertygad om att Gud har gripit in.

Den andra frågan, hur vet man vad Gud vill? Är en mycket bra fråga. För mig handlar det om att ha en nära relation till Gud. Om man har en nära relation till någon så vet man vad den vill. För mig har det varit en process som har pågått hela livet. I min tonårstid var det främst Bibeln som var det sätt jag lärde känna Guds vilja. Bibeln är typ som en övergripande guide för hur Gud vill att vi ska leva våra liv. Så under min tonårstid läste jag mycket Bibel i perioder och det jag jobbade mest med var hur man skulle bete sig mot andra människor. 

Men jag kände aldrig att jag riktigt kände Gud på djupet. När jag var typ 19-21 började jag söka en ny dimension av Gud. Jag läste mycket böcker som handlade om Gud, Jesus, kristendom. Mitt mål var att räta ut många av de frågetecken som ändå fanns i mig kring Gud och sånt. Jag började förstå mer och mer och helhetsintrycket blev klarare. Samtidigt började jag även göra förändringar i mitt liv. Jag började byta ut egoistiska delar av mitt liv mot oegoistiska. Jag började ta bort saker i mitt liv som jag sedan länge vetat var mot Guds vilja, eftersom det stred mot Bibeln och mitt eget samvete. 

En ytterligare dimension öppnades när jag beslutade att jag skulle gå upp tidigare varje dag för att lägga detta på Bibelläsning, bön, tänkande, lovsång. Alltså att avsätta ordentligt med tid (15-60 min) varje morgon enbart på att lära känna Gud. Jag upplevde väldigt mycket av Gud under den period (kanske ett år) som jag gick upp extra tidigt. På många olika sätt har jag sedan fått uppleva Gud och jag har fått en bättre förmåga att kunna lyssna av vad Gud vill.

Så i det läget jag är i livet nu så kan man säga att jag tror mig veta vad Gud vill med mig genom

  • Min egen vilja (ju mer man umgås med Gud desto mer blir ens egen vilja lik Gud)
  • Bibeln, den talar ofta till mig
  • Andra böcker
  • Tankar och idéer jag får när jag ber
  • Andra människor runt om mig som jag har förtroende för
Om det är något jag är osäker på hur jag ska göra så brukar jag säga till Gud. Om du vill att jag ska göra något annorlunda än det jag gör nu så säg det till mig på något sätt. Ibland får jag via någon/några av punkterna ovan ett tecken på att jag ska förändra något. Ibland får jag bekräftelse på att jag ska fortsätta. Ibland får jag inget och det tar jag som ett tecken på att jag är på rätt väg.

Om ni vill jag ska förklara eller utveckla något av ovanstående så gör jag det gärna.


Svar på fråga 3 i kommentaren i början av inlägget kommer i ett annat inlägg.

1 kommentarer:

  1. Väl skrivet. Angående slumpen så tror jag defintivt att det är en faktor i våra liv, men som du sa så är den inte alltid slumpen som styr.
    Men jag tror inte att allt sker av en anledning, det är en ganska outhärdlig tanke för mig.

    SvaraRadera