Censurerad version
Del 1
Det här är en av de mest spektakulära händelserna i mitt liv. Det handlar om en annan människa så jag kan inte utge alla detaljer, av respekt till hans värdighet. Vi kan kalla mannen för Kalle.
Det var så här att jag hade haft en kass dag på universitet. Det var lördag och jag hade pluggat ensam hela dagen och jag och min uppsatspartner hade haft en väldigt påfrestande konflikt via mail hela dagen. Så när jag kom hem från skolan var jag på riktigt dåligt humör. Jag skulle precis gå in i den byggnad jag bor i. Då hör jag en okänd man bakom mig som frågar om jag ska till kyrkan. Jag säger att jag bor här men att jag tillhör kyrkan så jag kan hjälpa dig om du vill. Redan här kände jag att Gud ville att jag skulle erbjuda min hjälp till denna människa. Han började berätta lite om sig själv. Bland det första han nämner är att han har en allvarlig axelskada (shoulder impingement) samt att han lider av träningsnarkomani. Detta var mycket anmärkningsvärt, eftersom jag själv har haft problem med shoulder impingement samt träningsnarkomani. Redan nu förstod jag att detta var någon som Gud verkligen hade skickat till mig för att jag skulle hjälpa. Vi snackar om lite allt möjligt i 30 minuter och det framkommer lite allt möjligt som han har gjort. Efter ett tag beslutar jag att jag ska ta upp honom till mitt rum så att vi kan boka ett hotell och taxi till Kalle så att han får någonsstans att bo. Jag hjälper honom, vi byter nummer och jag nämner att han kan komma till Gudstjänsten imorgon kl 11. Han säger att han kanske kommer.
Följande morgon händer följande. Jag går från köket till mitt rum. När jag går in i mitt nedsläckta rum hör jag en röst säga Hej Isac. Jag stänger min dörr av chock och funderar på om det var min granne? Nej det var inte hans röst. Var det någon bakom min dörr? Jag tänder en svag lampa och tittar in i mitt dunkla rum samtidigt som jag hör Hej Isac inifrån rummet. När jag tittar in i rummet ser jag i mörkret en manlig gestalt med luva sitta vid mitt skrivbord. AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!! Jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv. Jag låser upp dörren och flyger ut ur mitt rum.
Del 2
Jag tittar in i rummet igen och ser att mannen reser sig upp och går mot mig med armarna sträckta åt mig. Men ÅH!!! Det är ju Kalle tänkte jag. Kalle säger Åh, Isac jag har saknat dig så. Och så kramar han mig. Han berättar att han behöver min hjälp.
Jag följer med honom till akuten och vi är där i 8-9 timmar och sen vidare till en annan institution några timmar. Under denna dag hände väldigt mycket saker som kommer sätta positiva spår i mig och Kalle för resten av livet.
Under sjukhusdagen med Kalle blev jag hela tiden varnad av folk till höger och vänster att vara försiktig. Men på något sätt var jag aldrig det minsta rädd. Jag var helt övertygad att Gud var med mig, att jag inte behövde vara rädd för min egen säkerhet, och att det skulle lösa sig på ett bra sätt tillslut. På detta sätt var denna dag en av de häftigaste i mitt liv och jag upplevde Guds närvaro väldigt starkt, då jag kände trygghet och samtidigt var i konstant bön att det skulle lösa sig. Jag är fortfarande övertygad att Gud har sitt beskydd över Kalle och vägleder honom.
Några lärdomar från denna dag:
- Mitt livs plågor är inte så stora som jag ibland känner
- Hur samhället behandlar sina medborgare, både på gott och ont
- Hur livet är ur någon annans perspektiv
- Att våga lita på Gud i de situationer jag starkt känner att Gud vill jag ska göra något farligt eller annorlunda för att hjälpa någon annan
- Att endast min närvaro ibland kan räcka för att glädja andra människor
- Att Gud kan verka genom vem som helst och att Gud är till för alla oavsett bakgrund eller nuvarande leverne
0 kommentarer:
Skicka en kommentar