Oförutsägbar Onsdag - att våga lita på Gud

På Oförutsägbara Onsdagar är inläggen just oförutsägbara. De kan handla om vad som helst helt enkelt.

Denna gång handlar det om att våga lita på Gud. Just nu håller jag på att läsa en bok som heter ”Guds smugglare”. Hittills verkar det vara en biografi om en Holländsk kille/man som heter Andrew. Som ung är han väldigt äventyrlig och det givna alternativet blir då såklart att gå med i armén. I kriget tillhör Andrew de mest våghalsiga och dödar många människor utan att blinka. Han kan dock känna att det är något med hans livsstil som inte riktigt stämmer. Man får sedan följa Andrews vandring närmare och närmare Gud.

Efter många år och fantastiska händelser hamnar Andrew på en missionsskola, där huvudsyftet inte var att lära sig fakta utan att lära sig att lita på Gud. Ett av eldproven var att de i smågrupper skulle ge sig ut och evangelisera i hela Skottland. De skulle vara ute i fyra veckor och varje person fick ett pund var som skulle räcka till; resorna, logi, kost, annonsering, lokalhyra osv. Samtidigt var det inte tillåtet att tala om att pengar behövdes eller samla in kollekt eller liknande utan man skulle lita på att Gud försåg. Dessutom gav de alltid bort tio procent av vad de fick in, helst inom 24 timmar. Andrews grupp höll stenhårt på detta och de fick gång på gång uppleva att Gud alltid gav dem precis det de behövde. Tillslut litade de väldigt starkt på att Gud alltid hjälpte dem.

Ovanstående skedde i Storbritannien, kanske någon gång på 50-talet. Men vad händer i Sverige på 2010-talet? Litar vi på Gud? Låter vi Gud ens få chans att förse oss? Jag tror att många i vårt materiellt rika land känner att de inte har någon anledning att testa om Gud hjälper dem. De flesta av oss har så gott med pengar att vi inte behöver be om Guds hjälp med att ge oss mat. Vi har kanske de bästa sociala skyddsnäten i hela världen, vilket jag tycker är fantastiskt, men vad har det gjort med relationen till Gud? Många menar att de inte behöver Gud eftersom de redan har det bra, men de kan förstå att fattiga och svaga drar sig mot Gud för att de behöver hjälp.

På något sätt tror jag att Gud hade fått mer inflytande hos svenskarna om vi inte hade haft det så bra ställt ekonomiskt. Jag har själv sedan jag var 12 år haft mer pengar än vad jag behövt och detta gav mig någon sorts trygghet. Men när jag gav bort alla mina pengar i augusti i år kunde jag inte längre förlita mig på mina pengar utan jag var beroende av att Gud skulle hjälpa mig. Det som var häftigt var att Gud verkligen hjälpte mig. I två dagar efter att jag gett bort allt hade jag tänkt att Gud fixar allt så jag behöver inte oroa mig för ekonomin. Men efter två dagar med i princip inga pengar kunde jag tillslut inte trycka undan tankarna utan tillslut tänkte jag när jag försökte sova ”Gud hur ska det här lösa sig?” Jag beslutade efter 30 minuter att jag skulle släppa det och göra en koll på ekonomin dagen efter. Så dagen efter kollade jag igenom ekonomin och kom fram till att det verkligen inte skulle funka. Då kom en tanke som en blixt från en klar himmel. Mattecentrumlönen! Kan det måhända vara så att jag får denna lön i augusti? Jag får denna lön två gånger om året, kan det vara i augusti? Hoppas, hoppas, hoppas! Jag mailade chefen och hon meddelade att lönen skulle dimpa ner i augusti. YES!!!! Tack GUD!!! Det var precis lagom summa för att jag skulle klara mig igenom hösten, visserligen skulle det bli galet knapert, men det skulle kunna gå. Och det gick, kan jag säga nu 4 månader senare, även om det fortfarande är väldigt små marginaler. Sen måste jag tacka mina föräldrar också för det stöd de har varit och är.

Så, om du vill uppleva Guds ingripande måste du kanske ge Gud chansen. Om du hela tiden ordnar allt på egen hand och aldrig tar några risker för Gud (genom kärlek till Gud eller människor) kanske du inte får uppleva något. Så fundera på detta om du vill. Det måste inte handla om pengar. Känn efter vad Gud vill att du ska göra för att visa att du litar på honom.