Gör er inga bekymmer för morgondagen. Våga tro istället!

Hej, Isac här..

På fredag till söndag har jag planerat in en vandring i Kilsbergen med ett gäng kompisar. Just nu haltar jag pga inflammation i hälsenan och har varit kraftigt förkyld i mer än en vecka. Så oddsen med världsliga mått mätt är väldigt dåliga för att jag ska kunna genomföra en tredagarsvandring om fyra dagar.

MEN! Jag är inte särskilt orolig. Om Gud vill att jag ska vandra i helgen så kommer Han att se till att jag blir frisk nog och min hälsena läker tillräckligt för att jag ska kunna genomföra vandringen. Om jag inte kommer kunna genomföra så vill inte Gud det av någon anledning och då får jag acceptera det med ro. Självklart ber jag för att jag ska läka snabbt nog för att kunna vandra och ni får gärna be för mig också.

Detta kopplar jag till ett av mina viktigaste bibelord. "Gör er inte bekymmer för morgondagen. Var dag har nog av sin egen plåga." Vi ska alltså inte oroa oss för framtiden. Så länge vi försöker leva enligt Guds vilja så kommer det att ordna sig på något sätt sett ur Guds stora perspektiv.

En annan Bibeltext som talade till mig nyligen som också är bra när man behöver lita på Gud är när Petrus går på vattnet. När han stiger ur båten är han 100 procent säker på att han kommer kunna gå på vattnet och det fungerar. Sen efter några steg börjar han tänka efter och inser att det är omöjligt att gå på vatten och då börjar han plötsligt sjunka.

Vi ska alltså våga lita på att Gud kan göra det omöjliga. Det är något jag verkligen uppmärksammat den senaste tiden när jag läst i Matteus, att typ alla som Jesus helade, verkligen trodde att Jesus skulle hela dem. Vi måste våga tro mer på Jesu helande kraft, så kommer mer att hända.

Ha det bra!

Jag återkommer snart!

Av Isac

Hej!

Jag ser att ni är många som är inne på bloggen varje dag även att jag inte bloggar så mycket nu. Jag vill bara säga att ni får ha lite mer tålamod. Det är en tuff vecka kvar på jobbet, sen efter det kommer jag ha mer tid och kunna blogga mer frekvent så tro inte att bloggen är på väg att dö. Den har bara lite semester för tillfället.

Jag återkommer snart!

:D

Gud arbetar genom oss

Av Isac

Fortsättning på förra inlägget...

Jag knackade på och välkomnades in i vardagsrummet där ett gäng nästan bara okända människor satt, men jag kände mig ändå genast välkommen och jag kände att vi alla hade Gud gemensamt, vilket ger en trygghet. Det första jag kom ihåg att vi pratade om var nådegåvorna:

1Kor: 12:4-11
4Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. 5Tjänsterna är olika, men Herren densamme.6Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. 7Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta. 8Den ene får genom Anden gåvan att meddela vishet, den andre kan med samma Andes hjälp meddela kunskap. 9En får tron genom Anden, en annan genom samma Ande gåvan att bota, 10en annan får kraft att göra under. En får förmågan att tala profetiskt, en annan att skilja mellan olika andar. En kan tala olika slags tungotal, en annan kan tolka tungotal. 11Allt detta åstadkommer en och samma Ande genom att fördela sina gåvor på var och en så som den själv vill.


Visst jag hade läst detta innan men det sätt som det undervisades om dessa gåvor i denna grupp så öppnades en helt ny värld. Innan hade jag tänkt att, ja jag har väl kanske vishetens och kunskapens gåva och det ska jag vara nöjd med. Men i denna grupp flödade gåvorna. Att använda gåvorna var inte något som gjordes i enstaka tillfällen av vissa speciellt utvalda som jag hade tänkt innan utan det var något som låg väldigt nära oss hela tiden. 


I denna grupp som hade undervisning och praktiserande av den profetiska gåvan som inriktning verkade alla ha den profetiska gåvan. Varje gång vi träffades var det många som profeterade och talade i tungor och vi bad för varandras fysiska, psykiska och andliga besvär och byggde upp varandra i kärlek. Många hade också otrolig vittnesbörd hur de hade helat sjuka, blivit helade, profeterat, känt Guds kärlek och så vidare och så vidare. 


I början var jag extremt skeptisk. Jag analyserade precis allt eftersom jag inte ville riskera att dras in någon Knutby-likande sekt eller så. Men jag hittade verkligen inget som var falskt. Det var genuin kärlek bakom allt. En gång fick jag dock ifrågasätta/kritisera en sak som hade hänt som jag inte hade uppskattat, och jag fick medhåll och förståelse för min åsikt. Sen var det inget mer med det så det var ju bra. 


I alla fall öppnade detta som sagt upp gåvornas potential för mig. Både hur Gud kan använda gåvorna i mig men också hur Gud kan använda gåvorna i andra. Och jag kan säga så här. Jag är övertygad om att de flesta av oss kristna i Sverige inte har insett vilken kraft som finns i oss i de nådegåvor som är givna var och en av oss. Om vi vill att andra människor ska finna Vägen, Sanningen och Livet så måste vi utforska våra gåvor och få dem i funktion. Då kommer stora underbara saker att hända i vårt land. 


Som en hjälp i ditt utforskande av dina gåvor läs gärna:
1 Kor 12: 4-11(-31)
1 Kor 13, 14
Ef: 5: 7-16
Rom 12:4-8


För konkretisering av gåvorna i dessa bibeltexter rekommenderar jag starkt länken som följer. Och speciellt då punklistorna i slutet. Länk - Gåvorna 

Guds heliga bananskal

Av Isac

För några år sen blev jag på ett kraftfullt sätt medveten om nådegåvorna. Och detta förändrade mitt liv kraftigt. Jag hade en tid känt att jag hade hamnat på en platå i livet med Gud. Det kändes som att det hade stannat upp och att jag inte kom någon vart utan stampade på samma ställe. Jag bad Gud under en månad eller två att jag ville ha hjälp att komma längre.

Efter någon månads bön startades en "ambassadörsskola" innan Gudstjänsterna i Filla på söndagarna. Detta utvecklade min relation med Gud. Någon tid senare halkade jag på Guds heliga bananskal. Det gick till så här: Teamarna i Filla (typ anställda ungdomsledare) frågade en kompis som var ungdomsledare om han kunde ställa upp som ledare på ett läger. De försökte övertala honom men han kunde inte. När de var på väg att gå frågade en av temarna mig (som hade varit i samma rum som dem och bevittnat deras konversation) om jag (som aldrig hade varit inblandad i ungdomsarbetet) ville hjälpa till som ledare. Till deras stora förvåning svarade jag att jag skulle fundera på det.

Efter att ha funderat skickade jag ett mail till dem som kortfattat sa så här: Jag kan ställa upp som ledare, men jag är allvarligt skadad i axlarna och knät så jag kommer inte kunna hjälpa till med något praktiskt och inte heller kunna gå länga sträckor.

Jag fick svar tillbaka att de redan hade hittat en ledare och tackade mig för min tjänande attityd. En av teamarna erbjöd också att jag kunde få förbön för mina skador i en ny profetisk grupp som hade bildats. Hon informerade om tid och plats. Två veckor senare var jag på plats, jag hade ingen aning om vad jag hade gett mig in på, och en helt ny värld öppnades för mig.

Fortsättning följer i nästa blogginlägg...

Är det viktigt att vara manlig/kvinnlig?

Av Isac

För något år sen satt jag och pluggade på universitet, gungandes på en stol. En kompis gick förbi och ryckte tag i stolen för att skrämma mig och tro att jag skulle ramla. Skämtsamt gav jag ifrån mig ett ljust skrik av fejkad rädsla. Kompisens reaktion var typ : "(svordom) var omanlig du är". Hon syftade på mitt inte särskilt manliga skrik. Följt av att hon och hennes kompisar skrattade (hånfullt?) åt mig.

När jag fick denna skämtsamma men ändå lite smått elaka kommentar fick jag mig en tankeställare. Var detta något jag borde bry mig om? Borde jag sträva efter att vara manlig och utstråla manlighet? När jag cyklade hem funderade jag på detta och kom fram till att jag inte brydde mig om jag var manlig eller kvinnlig i samhällets ögon. Det enda som var viktigt var att vara så som Gud ville att jag skulle vara och inte bry mig om samhällets ideal.

Då var frågan: Vad är egenskaper enligt Guds ideal? Det var ju ändå dessa som jag ville eftersträva. Jag kom på att Andens frukter nog skulle kunna vara svaret på min fråga.

Galaterbrevet 5:22, 23;

22Men andens frukter är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, 23ödmjukhet och självbehärskning.


Här finner vi alltså nio egenskaper som borde vara enormt eftersträvansvärda för oss människor. Manligt eller kvinnligt, vem bryr sig? Det är dessa egenskaper som jag har som ideal.


Det kan vara nyttigt att ifrågasätta sina ideal ibland för att inte bli indragen i ett tänk som man egentligen inte vill. Så om du vill kan du ställa dig själv följande frågor:

• Vad har du för ideal? 
• Vad kommer dina ideal ifrån? 
• Tycker du att andens frukter är bra ideal?

Var rädd om dig! Glöm inte att vila om du kan

Av Isac

Jag tror att många av er känner som jag nu. Stress, trötthet och längtan efter sommarlov/semester. För att orka med de sista veckorna på bästa sätt så tror jag på vilan. Ta varenda tillfälle du får till att vila, så att du orkar med de sista veckornas arbete/plugg utan att bränna ut dig lagom till lovet/semestern.

Idag t.ex. slutade jag kl 15.30. Jag cyklade hem, åt lite, la mig och sov, tog ett bad, åkte till Filla, kollade film där och nu sitter jag och bloggar lite. Latmask, kan endel tycka med det tycker inte jag. Ingen förutom jag vet min livshistoria helt och hållet och har rätt att säga att jag är lat. Så om du känner att du är trött, sliten och stressad så ska du med gott samvete ta alla tillfällen du hittar till att vila.

Gud vill ALLTID använda oss

Av Isac

Igår klantade jag mig återigen. Jag gick från 40 kg marklyft i ena setet till 80 kg i nästa set. Under tredje repetitionen högg det till i ryggen. Jag hade fått en bristning i gluteus maximus övre muskelfäste. Som så många gånger förr tränade jag klantigt och skadade mig. Och som vanligt när jag blir skadad och tvingas ha int i vardagen så går jag ner mig psykiskt och tycker synd om mig själv och klandrar migsjälv att jag är så klantig.

Jag fick förbön för att smärtorna skulle släppa men det gjorde de inte. Jag har fått bön för många av mina skador förr men det har aldrig blivit något omedelbart helande. I morse låg jag och bad till Gud och funderade på varför Han inte ville hela mig på direkten. Då kom jag att tänka på en av mina förebilder: Andrew, Grundaren av Open Doors. Han levde ett liv nära Gud som få andra har gjort och i boken han skrev beskrev han hur han levt i Guds vilja genom att smuggla biblar dit biblar var förbjudna. Jag häpnades över hans livshistoria. I slutet av boken nämndes att Andrew under i typ hela sitt vuxna liv hade lidit av ett allvarlig diskbråck som orsakade honom stora smärtor. Ni som har haft ryggproblem vet att bilresor är tortyr när man har ont i ryggen. Och vet ni vad Andrew gjorde de största delarna av sitt liv? Jo han åkte bil mellan olika länder i Europa. Fattar ni! Det värsta man kan göra när man har ont, det gjorde han för att han brann så totalt för Guds vilja med hans liv som var att stötta förtryckta kristna bland annat genom att smuggla biblar till dem.

Detta är ett vittnesbörd som talar väldigt starkt till mig. Att trots att man har kraftiga fysiska smärtor eller andra personliga problem så är det inget som hindrar oss från att göra Guds vilja. Så med denna insikt gick jag upp ur sängen med ett bättre inställning till dagen än vad jag hade haft innan.

Så.. Oavsett hur ditt liv ser ut så vill Gud använda dig precis just nu på ett alldeles unikt sätt.